Boken om Kärnkraft ser Du längre ner

Vårt ömkligt lilla klot

Vårt ömkligt lilla klot

 

Bokrecension.

Ulf Danielsson.

Vårt klot så ömkligt litet

Ulf Danielsson som är naturvetare och fysiker i Uppsala har sammanfattat vår existentiella situation på ett sätt som jag aldrig tidigare tagit del av. Vi lever i en utsatt värld. Kometer och asteroider har en gång utplånat stora delar av livet på jorden och vi har ingen garanti för att det inte sker igen. Vulkanutbrott är en annan faktor som påverkat livet på jorden. Vi har alla läst om dinosaurierna som försvann för 65 miljoner år sedan i samband med ett vulkanutbrott som orsakades av ett asteroidnedslag. De människoliknande varelserna uppkom för några miljoner år sedan. Vår egen art Homo sapiens är ungefär hundra tusen år gammal.

I den enorma mängden fakta som finns i boken finns ett avsnitt om avstånd som är tänkvärt. Det tar en dryg tiondels sekund för ljus att färdas ett varv runt den väldiga jorden och en sekund till månen – den längsta resa en människa gjort. På åtta minuter når oss ljuset från solen. Fyra år krävs till närmaste stjärna och trettio tusen år till Vintergatans mitt. Vi kan med teleskop se galaxer på avstånd som det tar miljarder år för ljus att överbrygga.  

Ett direkt citat ur boken ger ett annat perspektiv: ”Jag har blivit övertygad om att vårt universum inte är det enda och att det som format dess öde är kaos och slump, snarare än oundviklig matematik. Det är i detta ljus vi också måste se vår egen tillvaro och den jord där vi alla lever våra liv från födelse och död. Denna lilla planet, detta sköra klot, som vävar fritt i en mörk och outforskad rymd utgjorde en gång för inte så länge sedan hela den ofattbart stora världen.”

Ett annat citat ger ett perspektiv på vad som kommer att hända långt in i framtiden: ”Vår egen sol lyser allt starkare ju äldre den blir. Om en miljard år har ljuset blivit så starkt att haven kokar bort. Om sex miljarder år sväller solen upp till en röd jättestjärna som kanske slukar den sedan länge döda jorden.”

Andra fakta i boken är att Venus och Mars inte innehåller något liv och att man inte ännu funnit någon annan stjärna eller planet med organiskt liv.

Hur ser då framtidsutsikterna ut? Vi kommer knappast att överleva mer än 10 000 år – med eller utan civilisation. Så skönt att allt det där obehagliga ligger så långt bort i framtiden.

Bengt Lindhé

Uppåt för kärnkraften

Uppåt för kärnkraften

Den globala kärnkraftorganisationen World Nuclear Association har nyligen rapporterat att fler kärnkraftverk är under uppbyggnad och fler kärnkraftreaktorer anslöts till allmänna kraftnät under 2015 än totalt under de senaste 25 åren. Kärnreaktorernas prestanda har förbättrats kontinuerligt under de senaste 35 åren. Man har också konstaterat att äldre reaktorers prestanda inte har påverkats av deras ålder. De fungerar därmed lika bra som nyare kärnkraftverk. Utöver det har byggnadstiderna för nya reaktorer förkortats under de senaste 15 åren. De reaktorer som togs i drift 2015 hade en genomsnittlig byggnadstid på sex år. De senaste åren har varit några av de mest utmanande för den globala kärnkraftindustrin. En mängd nya byggprojekt, framtagning av ny teknik, omstart av reaktorer i Japan och stärkt stöd bland allmänheten har förbättrat branschens utsikter betydligt för de kommande åren. World Nuclear Association framhåller sammanfattningsvis att det bör byggas minst 1000 gigawatt av ny kärnkraftkapacitet fram till 2050 med total kärnkraftproduktion som motsvarar 25 procent av det globala elbehovet. I nuläget är andelen 11 procent.

Den sålunda skapade rena energin bidrar till att uppnå internationellt överenskomna mål inför framtidens klimatförändringar.

Bengt Lindhé      

Solel i Sverige en illusion

 

En debattartikel i DN den 12 juli hade rubriken ”Satsning på solceller kan göra Sverige helt förnybart 2020”. I artikeln hänvisas till utvecklingen i Tyskland. ”Sveriges solinstrålning kan faktiskt mäta sig med Tysklands, världstvåan i solel vars installerade effekt för närvarande är 300 gånger större än Sveriges.” Mot den bakgrunden finns det anledning att se hur verkligheten på el-sidan ser ut i Tyskland.

Energiewende är det tyska ordet för den omställning som innebär att all kärnkraft i Tyskland skall vara avstängd år 2022. Det finns 9 kärnkraftreaktorer kvar i drift efter det att man stängde 7 reaktorer som en direkt följd av Fukushimaolyckan. När samtliga reaktorer har stängts av har 141 TWh (terawattimmar) av den tyska elproduktionen tagits ur bruk. För jämförelsens skull kan nämnas att vi i Sverige har en årlig elproduktion på 140 – 150 TWh.

Chefredaktören för den tyska tidningen Die Welt, Daniel Wetzel, menar att den tyska energidebatten baseras på en illusion. Under de senaste sex åren har Tysklands koldioxidutsläpp inte minskat överhuvudtaget. Det var 910 miljoner ton 2009 och 912 ton 2015. Det tyska elnätet klarar inte att ta emot all el som produceras när vindkraften går på högvarv. Negativa elpriser blir allt vanligare och producenterna av vindel får allt större ersättningar för att inte leverera sin el ut på nätet. Problemet med vindkraften är att den inte alls produceras i en takt som överensstämmer med efterfrågan på el. Under ett 40-tal dagar per år produceras till exempel ingen vindel överhuvudtaget därför att det inte blåser. I dagsläget är vi i Sverige lyckliga nog att ha vattenkraft som reglerkraft för den varierande vindkraften men vi kommer snart i en situation då vattenkraften inte räcker till. I Tyskland är det de koleldade kraftverken som står för regleringen av variationerna i vindkraft och det är förklaringen till de stora koldioxidutsläppen som redovisades ovan. Ytterligare en komplikation med den tyska vindkraften är att huvuddelen av vindkraftverken är lokaliserade i norra Tyskland medan den stora konsumtionen av el sker i södra Tyskland. Man har inte hunnit bygga ut ledningarna i samma takt som man byggt ut vindkraften i norr.

Enligt Svenolof Karlsson (skribent i Second Opinion) producerar 26 000 tyska vindmöllor 2,4 procent av det totala tyska energibehovet. Solelen täcker fortfarande bara en procent av Tysklands energibehov. Det totala energibehovet täcker också uppvärmning mm. Håller vi oss till den rena elproduktionen stod  det förnybara bara för 12,6 procent i fjol. Den fossila stod för 80 procent och kärnkraften för 7,5 procent.  

 

Vi kan bara konstatera att vi inte har mycket att hämta i Tyskland när vi planerar för den svenska energiproduktionen. Vi är ju lyckliga nog att vi i Sverige har en ramöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. I den överenskommelsen finns inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och den innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut. Låt oss hålla oss till den överenskommelsen.

Bengt Lindhé

 

 

 

 

 

 

Klimatöverenskommelsen ger orimliga konsekvenser i Tyskland

Klimatöverenskommelsen i Paris som 195 länder i världen enades om i december förra året har redan fallit i glömska för de flesta av oss. Vi vet att Åsa Romson var där och att vi skall begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader genom att reducera koldioxidutsläppen men vi har inte börjat fundera över vad överenskommelsen rent praktiskt kommer att betyda för oss. Den tyske journalisten Daniel Welzel har i en artikel i Die Welt den 21 juni i år berättat vad beslutet innebär för Tyskland.

Welzel tvivlar på att de 170 statsrepresentanter som undertecknade klimatöverenskommelsen i FN i april i år var helt på det klara med vad överenskommelsen innebär. Allt utsläpp av växthusgaser skall upphöra vilket innebär slutet för alla förbränningsprocesser i motorer, uppvärmnings-anläggningar och kraftverk som ger upphov till utsläpp av CO2.

När vi närmar oss 2025 måste all produktion av bensin- och dieseldrivna fortskaffningsmedel upphöra. För godstrafiken väntar eldrivna fordon som får elen från luftledningar på samma sätt som tågen. Detta gäller även busstrafiken. Studien uppehåller sig inte alls vid konsekvenserna för den industri som tillverkar de transportmedel som vi använder nu.

Vid planeringen av uppvärmningssystem måste man ha en framförhållning på 20 år och därför måste det bli förbud för nya anläggningar för nya kol-, olje- och gasdrivna värmeverk från år 2020 för att vi redan 2040 skall vara fria från alla utsläpp av koldioxid.

Redan om 4 år blir det förbud för gaseldade värmeverk som framgent måste vara eldrivna. Eftersom dessa anläggningar mest går på naturgas så är de inte lämpade för dekarbonisering genom Energiewende och får från och med 2020 inte längre byggas.

När all trafik och all uppvärmning drivs av elektricitet behövs det självfallet produceras väsentligt mer el ekologiskt. Den tyska elförbrukningen kan därför  behöva femfaldigas från dagens 600 TWh till 3120 TWh år 2040. Detta är en siffra som t.o.m. kräver omtänkande för de mest övertygade energiomvandlings-propagandisterna.

Åren före Fukushima utgick man i Tyskland från att den tyska strömförbruk-ningen skulle minska och man hoppades därmed också få ett stopp på ökningen av antalet vindkraftverk. I dag producerar vind och sol 200 TWh. Är det möjligt att öka det till 3000 TWh?

 

Även med möjliga besparingar torde behovet av ström i Tyskland fördubblas till 1320 TWh och detta betyder att den ekologiska elproduktionen måste bli 6 gånger större. Produktionen av vindkraft på land måste ökas från dagens 40 Gigawatt till 200 Gw som innebär en femfaldig utökning.

Nu blir vindkraftverken högre och effektivare och det innebär att ökningen av antalet kraftverk kanske kan begränsas till 3 eller 4 gånger. Av den anledningen måste den tyska landsortsbefolkningen vara förberedda på att antalet vindkraftverk ökar från dagens 26 000 till 80 000.  Kostnaden för detta beräknas uppgå till 25 miljarder Euro.

Texten ovan är en komprimerad översättning av Welzels artikel. När man läser den skall man komma ihåg att Tyskland efter Fukushimaolyckan beslutade att stoppa all elproduktion med kärnkraft senast 2022. 9 kärnkraftreaktorer finns kvar nu efter det att man stängde 7 stycken direkt efter olyckan 2011. Man är i Tyskland inte heller bortskämda med el från vattenkraft som vi har stor glädje av i Sverige. Det skall också sägas att vi inte har något politiskt beslut om ett slutdatum för svensk kärnkraftproduktion. Det som händer i Tyskland har därmed inga direkta paralleller i Sverige bortsett från trafikomläggningen och den begränsade uppvärmningen vi har i Sverige med hjälp av kol, olja och gas. Det kan möjligen resultera i att vi får exportera mer el dit.

Bengt Lindhé  

 

 

UNT 16 juni 2016

Om naturskyddsföreningen vill vara en intressant diskussionspart så kan man inte göra sig till megafon för ekojordbrukets speciella intressen, skriver Torbjörn Fagerström.

Johanna Sandahl spelar samma visa som tidigare – att halterna av bekämpningsmedel i våra livsmedel utgör en hälsofara, att konsumenterna är oroliga, att vi ständigt vet för lite, samt (förstås) att ekologiskt jordbruk är räddningen ur detta.

Liksom tidigare talar hon om ”risker” som om det vore ett allmänt känt förhållande som hon hänvisar till. Men vilka risker är det hon har i åtanke? Är det risker som hon själv anser finnas? Är det risker som Naturskyddsföreningens (SNF) ledning samfällt anser finnas? För det kan väl inte vara den publikation som SNF hänvisar till på sin hemsida (http://www.mdpi.com/1099-4300/15/4/1416) som hon lutar sig mot. Den är skriven av en känd pseudovetenskapare och tidskriftens redaktion påpekar själv att resultaten bör tas med en nypa salt (men eftersom rent forskningsfusk inte kan beläggas väljer de att ändå publicera).

Vad det än är som hon grundar sitt tal om risker på, så är det i varje fall inte de samlade vetenskapliga bedömningar som den nationella expertmyndigheten Livsmedelsverket (SLV) gör. De kommer ju nämligen fram till att halterna av bekämpningsmedel i våra livsmedel är så låga att de bedöms inte utgöra någon fara för folkhälsan.

SLV har fullt tillfredsställande kompetens i dessa frågor – det vågar jag ta gift på (om uttrycket ursäktas…). Min poäng är just att det är magstarkt av SNF och dess ordförande att så flagrant bortse från detta – bara för att det passar in i deras kampanjplanering och deras ensidiga fokus på ekoodling. Det är alltså påtagligt höga hästar som SNFs ledning sätter sig på.

Om den kan ta sig ner till markplanet utan att slå sig alltför mycket kanske den borde reflektera över hur SNF har kunnat hamna så snett i sin jordbrukssyn, och hur man ska kunna återvinna förtroendet hos alla de som verkligen har djupa vetenskapliga insikter i frågor om jordbruk, miljö och livsmedel. Om SNF vill vara en relevant och intressant part i diskussioner om hur jordbruket ska utvecklas krävs det nämligen en helt annan ansats än den som dominerar idag. Då kan inte SNF vara en megafon för ekojordbrukets ideologiska och ekonomiska intressen, utan måste åter bli en kunskapsdriven rörelse som arbetar i symbios med vetenskapen.

Det kanske borde stämma till eftertanke att en annan högljudd megafon i skrämselbranschen, Coop, nyligen har dragits inför rätta för oetisk marknadsföring och vilseledning av konsumenter. Det gäller – ja just det - bekämpningsmedelsrester i livsmedel.

Torbjörn Fagerström

Förutvarande prorektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU

Ingen kärnkraft om 20 år i en blocköverskridande energiöverenskommelse?


Vår energiminister Ibrahim Baylan (S) hade tillsammans med Lise Nordin (MP) en artikel på DN.Debatt den 27 mars 2016 med rubriken Sverige skall ha ett 100 procent förnybart elsystem om 20 år. Man vill att näringslivet och politiken samlas kring denna gemensamma målsättning. För att nå det angivna målet behövs reformer för att ge bättre förutsättningar i förnybar energi och energiinvesteringar. Man hoppas få med sig de borgerliga partierna genom att kalla det för en vidareutveckling av de borgerligas energiuppgörelse från 2009.

Ser vi till nuläget så producerade vi under det gångna året 157 terawattimmar (TWh) el. Själva använde vi 135 TWh och resten exporterades, främst till Tyskland. Vattenkraften stod för den största produktionen med 72 TWh och på god andraplats kom kärnkraften med 56 TWh. Vindkraften producerade knappt 16 TWh eller 10 procent av det totala. Enligt Baylan och Nordin blir det 72 TWh  (56+16) vindkraftel om 20 år eller 4.5 gånger mer vindkraft än nu. Vi har i dagsläget 3270 vindkraftverk. Även om framtidens vindkraftverk kommer att bli större än dagens kommer vi upp på nivåer på 10 000 vindkraftverk. Även om vi accepterar den resulterande miljöaspekten kvarstår det faktum att det inte blåser alls under 42 dagar per år. Även när det blåser så är det en mycket hoppig el som produceras.

 

 

Bilden ovan visar svensk vindkraftproduktion timme för timme under 2009 års 8760 timmar. För denna blåa kurva anger x-axeln årets timmar i ordningsföljd från den 1 januari till den 3 december. I dagsläget med en begränsad vindkraftproduktion är det vattenkraften som reglerar den mycket hoppiga tillgången till el från landets vindkraftverk. Vetenskapsakademien har beräknat att vår vattenkraft bara orkar reglera svängningarna i vindkraften upp till en årlig vindkraftproduktion på 10 TWh. Med en överdimensionerad vindkraft måste man i vissa lägen till och med betala för att leverera den el som produceras när det blåser rejält. Den röda kurvan visar att produktionen bara översteg värdet 800 MW under 200 av årets 8760 timmar. För denna röda kurva anger x-axeln antal timmar.

När det gäller den el som solpanelerna genererar illustrerar bilden nedan situationen på ett bra sätt. Det är mitt på dagen som det blir någon el den vägen. På nätterna blir det inget. Vintertid blir det heller ingen el på dagtid i norra Norrland. Den mesta elen produceras på sommaren då efterfrågan på el är som lägst.

 Solkraft i Danmark under 8 dagar 2014.   

Globalt sett kommer solkraften att framgent spela en stor roll i länder som ligger bättre till i förhållande till ekvatorn än vad vi gör. Volymen på solgenererad el har ännu inte fått en sådan volym i Sverige att den kommit med i Energimyndighetens statistik.

I SvD den 29 mars kan man läsa att Centerungdomarna nu anser att kärnkraften behövs för klimatets skull. DN har samma dag en ledare med rubriken Stäng inte reaktorerna. Den av Baylan och Nording uttalade förhoppningen om en allmän politisk uppslutning kring deras förslag om 100 procent förnybart om 20 år är sannolikt inte realistisk.

Bengt Lindhé

Författare till böckerna Vindkraften – är den värd sitt pris och Kärnkraften – en strålande energikälla.

 

 

Köttet ingen klimatbov


Vi hörde det i TV häromkvällen. En professor i Göteborg berättade för oss att vi borde reducera vårt köttätande för att rädda klimatet. Logiken bakom det förslaget är att våra idisslare (kor, får och getter) i samband med sin fodersmältning i en av sina fyra magar (vommen) producerar ganska stora mängder av gasen metan, CH4, som efterhand rapas upp och bidrar till en höjning av lufttemperaturen liksom koldioxiden CO2. En ko rapar upp 300 gram metan per dag. Problemet med metan är att det har mångdubbelt större effekt på klimatet per mängdenhet än CO2 och det står för 0,7 – 1,6 % av växthuseffekten.

Nu är det dessbättre så att metangas snabbt bryts ner i atmosfären. Det ackumuleras därför inte och det försurar heller inte världshaven som koldioxid gör. Vid fortsatta utsläpp på dagens nivå kommer metangashalten i atmosfären därför inte att stiga ytterligare och kommer därför inte heller att påverka klimatet i någon riktning.

Det är värt att notera att 60 % av jordens utsläpp av metan beror på läckage från olje- och gasutvinning, gasdistribution, gruvor asfalt och soptippar. Det är bara 17 % av metangasutsläppen som kommer från våra idisslare.

Vi kan lugnt fortsätta med vårt köttätande och vi kan även framgent glädjas av åsynen av öppna landskap och betande djur i sommarsverige.

Bengt Lindhé

Olja från skiffer löser oljekrisen men utmanar klimatet


Vart är vi på väg? frågar man sig när man läst boken The price of oil av forskaren Roberto F. Aguilera från Australien och Marian Radetzki, ekonomiprofessor från Luleå.  Parismötet i december förra året som handlade om klimatproblematiken lärde oss att en avsevärd reduktion av de globala utsläppen av koldioxid var en förutsättning för att förhindra en successiv uppvärmning av vår jord med allt vad det skulle innebära. Alla vet att det är eldning med kol, olja och gas som är de stora bovarna i dramat. Professor Kjell Aleklett i Uppsala publicerade så sent som i maj 2012 boken Peeking at Peak Oil som berättar att den globala oljeproduktionen har en bortre gräns som vi gradvis närmar oss. Har Aleklett rätt är det kanske möjligt att vi så småningom kan närma oss det klimatmål som Parismötet hoppades på. Det lär dröja innan kolet tar slut men en successiv reduktion av tillgången på olja och gas skulle självklart underlätta en reduktion av de globala koldioxidutsläppen.

Boken The price of oil ger en helt annan bild av tillgången på olja i världen. Vi har sett att det internationella priset på olja helt nyligen fallit från nivån 140 dollar per fat till nivån 30 – 40 dollar per fat. Anledningen till det är två revolutioner i USA som ökade oljeproduktionen där med mer än 70 % mellan 2008 och 2014. Den ena revolutionen kallas skifferrevolutionen och består i att man utarbetat en teknik för att komma åt den olja som finns i de av våra jordlager som kallas oljeskiffer med hjälp av s.k. fracking. Det engelska ordet fracking heter hydraulisk spräckning eller frackning på svenska. Metoden innebär att ett traditionellt vertikalt borrhål borras i berggrunden ner till de nivåer där de petroleumbärande skifferformationerna är belägna. I slutet av borrhålet utnyttjas en snedborrande krona som resulterar i en horisontell gång parallellt med skifferlagren. Gas och olja kan utvinnas ur borrhålet. Tekniken har använts i stor utsträckning i USA där stora mängder skiffergas och -olja motsvarande oljan i två Saudiarabien finns tillgänglig främst i Texas och i nordöstra USA.

Nu är frackningen inte helt problemfri. Det går åt mycket vatten, dricksvatten blir förorenat, det sker utsläpp av växthusgaser och det kan också resultera i mindre jordskalv. Utsläppen av metan i samband med frackning av naturgas är 30 procent högre än motsvarande utsläpp vid konventionell utvinning av olja och gas. Dessa nackdelar har gjort att proceduren har förbjudits i Frankrike men författarna menar att man så småningom kommer att lära sig att hantera dessa nackdelar. 

Den andra revolutionen kallas den konventionella revolutionen. Nu är det inte själva revolutionen som är konventionell utan det rör sig om en revolutionerande förändring i att utnyttja de oljekällor som tidigare tömts på olja på konventionellt sätt. Man använder samma teknik som i skifferrevolutionen men här borrar man i de oljekällor som tidigare betraktades som uttömda men som tack vare den nya tekniken kan leverera mycket mer olja än så.

I USA finns bara ca 17 % av världens skiffertillgångar och bara 2,6 % av världens oljetillgångar. Man tror att det tar tid innan de två revolutionerna får fotfäste i resten av världen men man räknar med att den globala tillgången på olja blir mycket omfattande när vi närmar oss 2035.

De nämnda tillskotten kommer att i grunden ändra förhållandena på världens oljemarknad. Hållbara priser kommer inte att överstiga 50 dollar och hamnar troligtvis ännu lägre. Saudiarabien och andra konventionella länder får reducerade intäkter men en fördel för världssamfundet är att de politiska oroligheter som oljan orsakat främst i mellanöstern sannolikt kommer att mattas av.

De två revolutionerna befriar oss från oron för att oljan kommer att sina i vår tid. Problemet är hur de drastiskt reducerade oljepriserna kommer att påverka möjligheterna att realisera de klimatmål som Parismötet ställde upp. Jag avslutar med att citera Marian Radetzkis egen recension av sin bok: ”En sträng klimatpolitik utgör i vår mening det enda möjliga hindret till revolutionens genomförande. Men hittillsvarande försök att etablera en sådan politik har i grunden misslyckats. Det mycket omfattande kapitalinflödet till oljesektorn tyder på att investerarna inte tror att en sådan politik kommer att genomföras under förutsebar framtid. Vi delar denna uppfattning”.

Avslutningsvis vill jag påminna om att inte bara bokens titel är på engelska. Till och med lite krånglig engelska enligt min mening. Jag har i denna recension av utrymmesskäl inte redovisats bokens mycket omfattande redovisning av den globala oljehandeln.

Boken är utgiven på Cambridge University Press och kostar 344 kronor häftad på Adlibris.

Bengt Lindhé

 

 

 

 

 

 

  

Kapitalismen kontra klimatet - en tegelstensroman av Naomi Klein


Klimatet är ett högaktuellt ämne och vill man fördjupa sig i problematiken är Naomi Kleins bok med titeln Det här förändrar allt det givna valet. Boken har underrubriken Kapitalismen kontra klimatet. Ger man sig i kast med boken skall man veta att texten omfattar 570 sidor och när man kommit till sidan 570 inser man direkt att man måste läsa boken minst en gång till om man skall få en överblick över innehållet. Själv har jag läst den tre gånger och med det har jag också sagt att jag inte kan erinra mig att jag ägnat någon annan bok så många timmar. Skall jag anföra någon kritik så tycker jag att boken är för ”pratig” för att vara en fackbok. Även om boken innehåller mängder av fakta tror jag att budskapet skulle kunna rymmas på väsentligt färre sidor.

Jordens koldioxidutsläpp 2013 låg 61 procent högre än 1990 när förhandlingarna om ett klimatavtal inleddes på allvar. Redan på sidan 37 finns en god sammanfattning av Naomi Kleins syn på situationen: ”Här står vi inför ett oundvikligt val: tillåt klimatförstörelsen att förändra allt i vår värld eller förändra i stort sett allt i vår ekonomi för att undvika ett sådant öde.” På sidan 89 står det att det verkliga skälet till att vi misslyckas att resa oss inför klimatutmaningen är att det skulle innebära avreglerad kapitalism i kombination med offentliga åtstramningar. Det betyder också en utplåning av den rikaste och mäktigaste industrin som världen någonsin har sett, olje- och gasindustrin som inte kan överleva i något som liknar dess nuvarande form om vi människor skall kunna undvika att själva utplånas. Det är väl bara att konstatera att många av oss tvivlar på att Naomi Kleins klimatrecept kan realiseras. Det är också svårt att se hur en åtstramningspolitik är förenlig med det som nu sker i USA och Kanada och som redovisats i boken.

Låt oss börja med den s.k. frackingen i USA. Det engelska ordet fracking heter hydraulisk spräckning eller frackning på svenska. Metoden innebär att ett traditionellt vertikalt borrhål borras i berggrunden till ett stort djup, upp till 1000 meter, där petroleumbärande skifferformationer är belägna. I slutet av borrhålet utnyttjas en snedborrande krona som resulterar i en horisontell gång parallellt med skifferlagren. Gas och olja kan utvinnas ur borrhålet. År 2012 hade ca 2,5 miljoner källor borrats med hydraulisk spräckning. Tekniken har använts i stor utsträckning i USA där stora mängder skiffergas motsvarande oljan i två Saudiarabien finns tillgänglig främst i Texas och i nordöstra USA. Utsläppen av metan i samband med frackning av naturgas är 30 procent högre än utsläpp vid konventionell utvinning av olja och gas.

Frackningen har bidragit till att USA snart är självförsörjande på olja och gas och detta har i sin tur resulterat i den mycket dramatiska sänkningen av det internationella priset på olja från 140 dollar per fat ner till dagens nivå under 40 dollar per fat. Den mycket rikliga tillgång till tjärsand som finns i Kanada är en annan komponent som reducerar sannolikheten för väsentliga reduktioner i världens konsumtion av gas och olja.  Imperial Oil (där Exxon är majoritetsägare) har investerat 12 miljarder dollar på att öppna det utspridda Kearldagbrottet i Albertas tjärsand. Det omfattar tvåhundra kvadratkilometer som är tre gånger så stort som Manhattan och detta är bara en liten del av de nya anläggningar som planeras för tjärsanden.

För att transportera oljan från tjärsanden till tänkbara konsumenter planeras en pipeline som kallas för Keystone XL. Den avses bli 2677 kilometer lång, går igenom sju delstater i USA och avses leverera 830 000 fat olja per dag till raffinaderier och exportterminaler vid Mexikanska golfen. Beslutet om denna pipeline, som delvis redan är byggd, kommer att tas av USAs president som under en lång tid haft frågan i sin hand utan att komma till beslut.

Utöver detta planeras en 1178 km lång pipeline i Kanada som heter Northern Gateway som börjar i Edmonton i Alberta och i den avses 525 000 fat förtunnad olja från tjärsand dagligen bli transporterat till staden Kitimat i Norra British Columbia på Kanadas västkust.

Frågan om var i världen vi främst skall reducera utsläppen av koldioxid är inte enkel. De utvecklade länderna med mindre än 20 procent av världens befolkning har släppt ut nästan 70 procent av de växthusgaser som nu destabiliserar klimatet. I Indien lever 300 miljoner människor utan el. Mot den bakgrunden frågar man sig om Indien har samma ansvar för att minska sina utsläpp som t.ex. Storbritannien som har ackumulerat rikedom och släppt ut koldioxid industriellt ända sedan James Watt uppfann ångmaskinen 1776. FN:s klimatkonvention anger att alla skall vara ansvariga för att vara delaktiga i en klimatlösning men att länderna med de största utsläppen under det senaste århundradet skall vara de första att minska dem och också hjälpa fattigare ekonomier med finansieringen av en omställning till modeller för ren utveckling. Mycket kan göras i det industrialiserade Nord för att förändra kraftbalansen till förmån för en utvecklingsmodell som inte bygger på en ändlös tillväxt och smutsiga bränslen. Att kämpa mot pipelines och exportterminaler som skall forsla fossila bränslen till Asien är en pusselbit. Naomi Klein anser att det också är kampen mot nya frihandelsavtal, strypning av vår överkonsumtion och en förnuftig omorientering av våra ekonomier eftersom mycket av det kol som Kina bränner används till att tillverka onödiga grejor åt oss.

Det man frågar sig är hur mycket av Naomi Kleins recept som kan realiseras. För en kärnkraftsentusiast är det förvånande att kärnkraften avvisas som en lösning av koldioxidproblematiken. Naomi Klein har mångordigt redovisat miljöproblematiken men vi är inte eniga om receptet för framtiden.

Bengt Lindhé

S


Vi har redan nu ett överskott på el på 22 TWh. Vi gör av med 135 TWh men vi producerar 157. Riksdagen beslutade i oktober 2015 att höja subventionerna till vindkraften, som kallas elcertifikat, med 60 % så att vindkraftproduktionen höjs från dagens 15 till 26,4 TWh 2020. Subventionerna till vindkraften har formen av en kvotplikt för alla elleverantörer som i dagsläget måste köpa s.k. elcertifikat för 14,4 % av all producerad el. Enligt riksdagsbeslutet skall den andelen höjas till 23 %. Det är med andra ord i sista ändan Sveriges elkonsumenter som finansierar subventionerna till vindkraften.

Ett resultat av vår överflödiga el är att priset på el blivit så lågt att kärnkraftverket Oskarshamn 1, O1, skall stängas 2017 – 2019. O2 har under lång tid varit föremål för reparation för miljontals kronor men det saknas ekonomiska förutsättningar att driva O2 efter 2020. När det gäller Ringhals har ägarna uttalat att Ringhals 1 och Ringhals 2 skall tas ur drift 2020 resp. 2019.

Staten tar ut en effektskatt på kärnkraften som ingen annan betalar. I år har man lagt ytterligare skatt på kärnkraften. Ser vi på elpriset hösten 2014 så var grundpriset 30 öre men vindkraften fick dessutom 20 öre i form av elcertifikat eller 50 öre per kWh. Kärnkraften betalade en effektskatt på 5 öre som ingen annan betalade och dom fick med andra ord 25 öre eller hälften mot vad vindkraftproducenterna fick.

Tidningen Ny teknik skriver den 6 november 2015 att energibolagen får räkna med höjda avgifter till Kärnavfallsfonden. Medlen i fonden finansierar bl.a. kostnaderna för avfall och slutförvaringen. I dag är avgiften 4 öre per producerad kilowattimme. Den höjdes från 2 öre i december i fjol. Stängningen av kärnkraftverk i Oskarshamn och Ringhals får stor effekt på hela finansieringssystemet eftersom mängden producerad el som avgiftberäkningarna bygger på minskar framöver. Inbetalningarna till Kärnavfallsfonden skall täcka avfallskostnaderna för samtliga reaktorer.

I dag vilar systemet på en beräknad produktionstid som utgår från att varje reaktor är i drift i 40 år. De nya besluten i energibolagens styrelser om förtida stängning innebär totalt mellan 7 och 10 färre produktionsår. Vi anser att det finns goda grunder att ompröva avgiften för åren 2015 till 2017 skriver Annika Åström på Strålsäkerhetsmyndigheten i ett yttrande till regeringen.

Genom subventioner till vindkraften som skall höjas ytterligare sjunker priset på den el som inte är subventionerad. De låga elpriserna gör att kärnkraften då reducerar sin produktion och som en konsekvens av det får man ännu lägre ersättning för sin produktion eftersom man måste betala mer per kWh till kärnavfallsfonden. Som en konsekvens får man väl stänga fler kärnkraftverk osv. Det vi ser är en successiv strypning av svensk kärnkraft.

Bengt Lindhé

 

Tre livsfarliga myter

Recension av boken:

 

 

Tre livsfarliga myter

Bokens författare: Bengt Lindhé

Antal sidor: 70

ISBN 978-91-979002-5-6

Oktober 2015

Kan köpas direkt av förlaget. 100 kronor inkl frakt. Kvarnliden 5 53231 Skara.  




Boken Tre livsfarliga myter om Rädslan för kärnkraften, Rädslan för GMO samt Tron på ekologisk odling sågar dessa myter med vetenskaplig saklighet och intressanta historiska tillbakablickar.

 

Rädslan för kärnkraft  har naturligtvis sin grund i de fasansfulla siffrorna från Hiroshima och Nagasaki med ca 200 000 döda. De två atombomberna i augusti 1945 fick Japan att kapitulera.

 

Ändå var fredlig kärnkraft för elproduktion en omhuldad framtidsdröm hos allmänheten under första efterkrigstiden och särskilt efter den chockartade oljekrisen 1973. El skulle bli så billig att det inte ens behövdes elmätare.

 

Men så hände det som inte kunde hända i Harrisburg. Dystopierna från augusti 1945 och de två bomberna var tillbaka, trots att inte en enda människa miste livet i härdsmältan i Harrisburg 1979. Gamla människor glömmer och unga har inte en aning, därför är historiska tillbakablickar som i boken mycket välkomna.

 

Rädslan för GMO,  Genetiskt Modifierad Organism, är väsentligen en företeelse under tjugohundratalet. Det är prima pedagogik att inte göra GMO märkvärdigare än det är och som i boken helt enkelt se det som en naturlig fortsättning på konventionell växtförädling.

 

Som genetiker är författaren här i sitt esse med några sidor omDen svenska växtförädlingens ärorika historia, hämtade ur boken Bortom GMO. Man kan inte annat än hålla med författaren i hans egen kommentar: ”Vår stolta historia på växtförädlingsområdet är nu till stor del blott och bart historia. Vi har fortfarande kvar den vetenskapliga kompetensen för modern växtförädling i Sverige. Det vore förödande för svenskt lantbruk om oseriös inblandning i denna vetenskap innebär att även dom flyttar över Atlanten till USA och Kanada”.

 

Tron på ekologisk växtodling.  Även här är det bra för fenomenets förståelse att som författaren gör, gå till historia och knyta an till Rudolf Steiners mer än hundraåriga Biodynamisk odling.

 

I sin vetenskapliga argumentation mot denna tro tar författaren hjälp av fem frågor i boken Holger Kirchman et al, Den ekologiska drömmen – Myter och sanningar om ekologisk odling.Frågorna är: Räcker maten? Skördestorlek? Livsmedelsförsörjning? Livsmedelssammansättning? Det globala perspektivet? Negativa svar på alla punkter.

 

Till sist tar boken upp en rad frågor som vi vanliga konsumenter ställer med underrubriken: Är ekologisk mat nyttigare? Där avhandlas Protein- och nitratinnehåll, Vitaminer, Spårelement, Bekämpningsmedel och naturliga gifter, Andra ämnen i vår kost, Smak, Kostsammansättning.

 

Så den ofrånkomliga frågan hur det går med markens bördighet och uthålliga produktionsförmåga? Ogräsproblemet? Påverkan på vatten, luft och klimat? Även här negativa svar för det ekologiska.

 

Summering av bokens tre myter:

Kärnkraft ett måste om tvågradersmålet ska nås 2050.

GMO ett måste för världens växande befolkning.

Ekologisk växtodling som den definieras idag klarar inte livsmedelsförsörjning ens för nuvarande 7 miljarder människor på planeten.

 

 

J-G Hemming

 

Var finns klokheten bakom de svenska energibesluten?

De gångna 12 månaderna producerades det 156 TWh el i Sverige men vi använde själva bara 135 TWh. Av de 156 producerade terawattimmarna kom 15 från vindkraften, 71 från vattenkraften och 57 från kärnkraften.

Mot den bakgrunden kan man fråga sig vilken klokhet som ligger bakom det beslut som riksdagen kommer att fatta den 21 oktober i år och som går ut på att höja subventionerna till vindkraften med 60 procent så att vindkraftproduktionen kommer upp i 26,4 TWh 2020. Subventionerna till vindkraften har form av en kvotplikt. I dagsläget måste våra elleverantörer köpa elcertifikat (som subventionerna till vindkraften kallas) för 14,4 % av all producerad el. Den andelen skall nu höjas till 23 %. Det betyder ett antal öre förhöjt elpris som det tillkommer moms på.

Hösten 2014 hade elcertifikaten ett värde på ca 20 öre. Vattenkraften fick då 30 öre för varje producerad kWh, vindkraften fick 50 öre tack vare elcertifikaten men kärnkraften fick bara 25 öre eller hälften av vad vindkraftproducenterna fick. Staten tog ut en effektskatt på kärnkraften som ingen annan betalar. I år har man lagt ytterligare skatt på kärnkraften. Redan vid det senaste regeringsskiftet deklarerade Åsa Romson att kärnkraften skulle svältas ut med effektskatter. Det är det som håller på att hända nu. Oskarshamn 1 och 2 skall stängas i förtid har Eon berättat och Vatten fall har följt efter. Ringhals 1 skall stängas 2020 och Ringhals 2 redan 2019.

Vad är det för en religion som styr Åsa Romsons agerande. Det är inte omsorgen om människoliv. Nobelpristagaren George Olah har i sin bok Beyond Oil and Gas under rubriken Emissions skrivit följande. ”Beaktar vi de storskaliga energikällorna är det kärnkraften som har det minsta inflytandet på miljön. Kärnkraftverken släpper inte ut luftföroreningar i form av SO2, NOx och partiklar. Kärnkraften hjälper oss att hålla luften ren och reducera klimatförändringarna. Kärnkraften i USA reducerade 2007 utsläpp till atmosfären av 3,1 miljoner ton SO2, 1 miljon ton NOx och 690 miljoner ton CO2. Globalt förhindrar världens kärnkraft utsläpp av mer än 2 miljarder ton CO2 per år.” De koleldade kraftverken orsakar 40 000 dödsfall per år bara i USA. Under de 50 år som USA haft kärnkraft har de 100 reaktorerna inte orsakat en enda människas död.

Vi har inte som i USA någon koleldad elproduktion i Sverige men stryper vi den svenska kärnkraften måste det bli import av rysk naturgas när vindkraften står stilla och enligt en dansk undersökning är det 42 dagar om året. Vari ligger klokheten att med hjälp av ytterligare subventioner öka volymen av den redan dyra vindkraften och svälta ut den billigaste och renaste elen vi har och som heter kärnkraft.

Bengt Lindhé



Vargen är inte utrotningshotad


I lördagens DN (den 15 augusti) kunde man läsa att Länsstyrelsen i Stockholms län menar att vargen är en hotad art. Detta är helt fel. Henrik Ekman, som vi ofta hör och ser i TV:s djurprogram har skrivit en diger bok med rubriken Vargen den jagade jägaren. På sidan 224 kan man läsa att vargen är det geografiskt mest spridda däggdjuret i världen förutom oss själva, våra husdjur och våra råttor. Totalt finns det i världen mellan 150 000 och 200 000 vargar av arten Canis lupus, från spanska till Mongoliets stäpper, från Mexikos öknar till Alaskas tundra, från arabiska halvön till nysibiriska öarna. Det är mycket anmärkningsvärt att Länsstyrelsens tjänstemän helt saknar inblick på det område som de är satta att bevaka. Vargarna finns över hela världen. Arten försvinner inte även om vi håller rent kring de områden som har får.

Är det någon som är utrotningshotad så är det våra djurbönder. Andelen mjölkbönder reduceras i rask takt som en följd av låga mjölkpriser. 1960 hade vi 201 000 mjölkbönder. Nu är det ca 4000. Fårproducenter som regelbundet får se sina lamm sönderrivna av vargar lägger snart upp. Vill vi ha ett Sverige utan en levande landsbygd? Ett land som bara består av granskog och storstäder med höghus? Gör det möjligt för våra djurbönder att utan begränsningar hålla rent från vargar kring sina gårdar.

Bengt Lindhé

Greenpeace kramar ihjäl livsnödvändiga GMO-projekt

Nedan redovisas två internationella GMO-projekt projekt som stoppats av Greenpeace.   Sabotaget av det gyllene riset resulterar årligen i blindhet och död av tusentals barn i Asien.

Tomaten Flavr Savr

Den första GMO-produkten i de europeiska livsmedelsbutikerna var tomaten med namnet Flavr Savr. Den var framtagen av det amerikanska företaget Calgene och den kännetecknades av att den inte ruttnade så snabbt. Företaget marknadsförde den som ”en vanlig tomat fast godare”. Det brittiska läkemedelsföretaget tillverkade puré av tomaterna och två brittiska matvarukedjor nappade. ”Made with genetically modified tomatoes” stod det med stora bokstäver på stormarknaden Sainsburys konserver, inte för att företaget var tvunget utan för att öka försäljningen. Det lyckades. 1997 sålde den genmodifierade tomatpurén bättre än vanliga i många butiker.

Miljörörelsen upptäckte att detta var en konkret måltavla som gemene man kunde begripa sig på. Svaret blev protestkampanjer mot ”Frankenfood” och hösten 1998 dök försäljningen. Underhuset i Storbritannien presenterade en rapport som slog fast att nedgången berodde på en förändrad inställning till genmodifierade grödor och att medierna blivit mer kritiska. Tomatpurén togs bort från hyllorna och matvarukedjorna lovade att deras egna märken aldrig skulle innehålla genmodifierade ingredienser igen.

Det Gyllene riset

Gyllene riset (Golden rice) är ris som genmodifierats till att producera betakaroten. Det började utvecklas under 90-talet (redan då tänkt som ett biståndsprojekt för att hjälpa barn i Asien och Afrika), och resultaten presenterades år 2000. Resultatet var ett genmodifierat ris med 6 nya gener. Tre av de nya generna behövs för att risplantan ska tillverka betakaroten, en gen för att riset ska kunna lagra järn, en gen är tillagd för att underlätta upptagning av näring för tarmen och en sista gen ska hjälpa tarmen ta upp just järn. Denna sista gen kodar för ett protein som bryter ned de ämnen som naturligt finns i ris och aktivt förhindrar tarmen från att ta upp järn. Betakaroten omvandlas till A-vitamin i våra kroppar. A-vitaminbrist är vanligt i framförallt Sydostasien, där många personer till följd av detta (stor del barn) drabbas av obotlig blindhet varje år. Många barn och gravida kvinnor lider också av järnbrist, och till detta ligger motivationen bakom vissa förbättringar av det gyllene riset. Gyllene riset anses  vara ett av de största moderna genombrotten inom biotekniken.

Figur 7. Det gyllene riset har fått sitt namn av att det är gult därför att det berikats med β-karoten, ett ämne som i vår kropp omvandlas till A-vitamin. Bilden hämtad ur boken Bortom GMO.

När Golden rice häromåret till slut hade gått igenom så många granskningsfaser och justeringar att det kunde testas på kinesiska barn summerade forskarna på Tufts University försöket som en total framgång: betakarotenet i riset omvandlades till A-vitamin och en enda skål täckte 60 procent av dagsbehovet. När Greenpeace fick nys om saken publicerade de ett pressmeddelande som sköt in sig på att alla föräldrar inte var informerade om att riset var en GMO-gröda, ett ”potentiellt farligt” livsmedel – och plötsligt beskrevs försöket som en miljöskandal. Följande sommar vandaliserades en filippinsk försöksodling med Golden rice av vad världen beskrev som 400 protesterande bönder. Den uppgiften kom från anti-GMO-aktivister och enligt den brittiska miljöjournalisten Mark Lynas utfördes i stället attacken av 50 tillresta miljöaktivister – framför lokala jordbrukare som i vissa fall grät över förstörelsen. Greenpeacegrundaren Patrick Moore, som för länge sedan hoppade av organisationen och nu tillhör dess hårdaste kritiker, går ännu längre. Enligt honom är Greenpeace motkampanj ”ett brott mot mänskligheten”.

Greenpeace vill inte att hundratusentals barn skall bli blinda och dö varje år men de menar att de skall äta vitamintabletter för att hindra detta. Någon kommersiell odling av det gyllene riset har hittills inte skett.

Bengt Lindhé


   




 


 






 


 



Recension av min senaste bok

Vad driver våra bilar om 15 år?

Ny bok:”Fossilfri trafik 2030”.

Antal sidor: 60

Författare: Bengt Lindhé.

Förlag: Eget.

Pris:90:- kr inkl moms.

Finns på Ugglan och Adlibris.

 

Om framtid vet ingen med säkerhet, bara med sannolikhet. Men med goda kunskaper i en fråga som rubrikens blir sannolikheten ganska stor. Bengt Lindhé drar själv slutsatsen av sin intressanta bok ”att sannolikheten är stor för att utvecklingen mot en fossilfri trafik i Sverige kommer att domineras av elbilarna”. Det kan man förvisso hålla med om vad gäller lätta personbilar samt bussar och lastbilar med korta körcykler i städer. De tunga nu dieseldrivna fordonen för stora avstånd eller långa arbetspass är däremot ett stort krux.

 

Det faktaspäckade och högaktuella innehållet är lättläst och pedagogiskt kryddat med ett trettiotal bilder, diagram och tabeller, som klargör inte bara situationen i Sverige utan också vår sits i global jämförelse.

 

Vad gäller luftkvaliteten i världens megastäder likaväl som i våra svenska tätorter kommer hälsofaran fram i ljuset. Konstigt nog uppmärksammas det inte som sig bör av tidningar, radio och TV.

 

Boken är perfekt tajmad med de nyligen publicerade Femte IPCC- rapporten om klimatförändring och den knappt årsgamla statliga utredningen Fossiloberoende fordonstrafik på väg (SOU 2013/84). Båda är mycket omfångsrika och svåra för allmänheten att greppa. Likaså har båda missat den ”kolsänka” som redan är verklighet och som Lindhé beskriver, nämligen att ta tillbaka koldioxiden och använda den som råvara för framställning av klimatneutrala bränslen med insats av förnybar kraft som sol och vind. Boken är mer än välkommen.

 

J-G Hemming

 


   

Haber-Bosch förändrade världen

 

 

I efterdyningarna till diskussionen i TV och tidningar kring boken ”Den ekologiska drömmen – myter och sanningar om ekologisk odling” av SLU-forskarna Kirchmann, Bergström, Kätterer och Andersson hamnade helt plötsligt en artikel från 2008 framför mina ögon som hade titeln ”How a century of ammonia synthesis changed the world.” Artikeln var i sin tur en sammanfattning av en artikel i Nature Geoscience med samma titel. Den belyser på sitt sätt orimligheten i den ekologiska odlingens grundtes att avstå från konstgödning i livsmedelsproduktionen.

 

Haber var en tysk kemist som 1908 fick patent på en metod att framställa ammoniak från luftens kväve som utgör 78 % av atmosfären. För sin bedrift fick han Nobelpriset i kemi 1918. Carl Bosch utvecklade senare metoden i industriell skala och för det fick han samma pris 1931. De första tillämpningarna var inte bara fredliga. Av ammoniak kan man tillverka nitroglycerin och andra sprängmedel som den tyska armen använde flitigt i första världskriget. Upptäckten fördröjde därför de allierades seger över Tyskland i det kriget.

 Sammanlagt räknar man med att sprängmedelstillverkningen ledde till 100 – 150 miljoner döda i olika krig under 1900-talet.

 

Det positiva är att Haber-Bosch-metoden möjliggjorde industriell tillverkning av kvävegödning för jordbruket. Tack vare detta har antalet människor som kan leva på ett hektar åkermark ökat från 1,9 till 4,3 personer under perioden 1908 till 2008. Bortåt hälften av skördeökningarna under denna tid kan tillskrivas kvävegödslingen. I dagsläget är det i runda tal hälften av jordens befolkning som lever tack vare Haber-Boschs kväve. Världens behov av kvävegödning uppgår till 100 miljoner ton per år. I Europa och USA har vi sett en lyxbetonad utveckling mot en ökad köttproduktion tack vare tillgången till kvävegödselmedel. Andra delar av världen har inte hängt med i den utvecklingen. Enligt FAO lider än i dag 850 miljoner människor av undernäring. 

 

Bioenergi och biodrivmedel står för 10 procent av det globala energibehovet. I en framtid med en nödvändig reduktion av koldioxidutsläpp kommer kvävegödslingen att spela en stor roll om volymen av bioenergi och biodrivmedel skall öka i omfång.

 

En nackdel i vår nuvarande kväveanvändning är bieffekterna av det kväve som inte i slutändan resulterar i livsmedel och större grödor. Av de ovan nämnda 100 miljonerna ton kväve är det bara 17 miljoner som återfinns i produkterna. Av mellanskillnaden går hälften till atmosfäriskt kväve vilket i sig är harmlöst bortsett från den energi som förslösats i onödan vid dess framställning. Den återstående hälften passerar luft, mark och vatten innan det till slut åter blir atmosfäriskt kväve. Under den resans gång kan kvävet ha många effekter som vi inte har en fullständig bild av. Helt uppenbart måste vi arbeta för att reducera dessa mängder. Emissioner av kväveoxid och ammoniak till atmosfären har femfaldigats jämfört med tiden före industrialiseringen. Mycket av det reaktiva kvävet lagras i kvävebegränsade ekosystem och leder till oavsedd gödning och förlust av biologisk mångfald. Kväve som följer med vattnet ut i havet bidrar till algblomning och miljöförstöring av vattnet.

 

En positiv effekt av överskottskvävet är ökad tillväxt i skogarna vilket i sin tur reducerar koldioxidutsläppen.

 

En sannolik framtida utveckling av jordens befolkning är en tillväxt till 9 miljarder för att sedan stanna där. Potentialen för att öka arealavkastningen av livsmedel är stor och den kan hålla samma hastighet som folkökningen som innebär att den odlingsbara ytan inte behöver öka. Man räknar också med en effektivisering av kväveanvändningen vilket reducerar behovet av en produktionsökning. En faktor som verkar i motsatt riktning är att en ökad rättvisa på jorden kommer att resultera i en ökad köttproduktion. Om efterfrågan på bioenergi ökar kan det resultera i ett årligt behov av 200 miljoner ton kväve per år mot dagens 100.

 

Livsmedel och militär säkerhet var drivkrafterna bakom Habers uppfinning. För oss är en oförstörd miljö den främsta drivkraften. Framtida mål är att öka effektiviteten i kvävetillverkningen, reducera behovet av kväveintensiva biodrivmedel och tillverka proteiner och aminosyrer med ökad effektivitet jämfört med traditionella produktionsmetoder.

 

Artikeln slutar med en fråga. Om vi om hundra år blickar tillbaka, kommer vi då att hitta något patent som påverkat världen på samma sätt som Habers gjorde under sina första 100 år.

 

 

Bengt Lindhé

 

   

Den dyra vindkraftens tillförlitlighet, 6 procent

 

Jan Sandström anger i en artikel i SkLT den 13 november att vindkraften levererar el 90 procent av tiden. Det är i och för sig riktigt men den levererar inte med full effekt hela den tiden. I min bok ”Vindkraften är den värd sitt pris?” har jag på sidan 23 en bild som illustrerar hur vindkraftverkens produktion hoppade från noll till hundra under årets 8760 timmar år 2009. Den maximala vindkraftproduktionen var under en timme drygt 1000 MW (megawatt) men produktionen översteg värdet 800 MW bara under 200 av årets 8760 timmar. När Svenska Kraftnät och övriga systemoperatörer i Norden planerar för respektive länders elproduktion räknar man inte med att vindkraften levererar mer än 6 % av den maximala effekten under 90 % av årets timmar. Man kallar detta för effektvärde, som med andra ord är den garanterade effekten. I Svenska Kraftnäts rapport till Näringsdepartementet om kraftbalansen på den svenska elmarknaden 2010/2011 angav man att 1720 vindkraftverk som vi då hade i Sverige inte kunde garantera mer än 0,4 % av vårt effektbehov vid en given tidpunkt. I dagsläget har vi det dubbla antalet vindkraftverk och det innebär att dessa kan garantera 1 % av vårt elbehov vid en given tidpunkt. Skulle vi leva enbart med vindkraft skulle vi med andra ord behöva 300 000 vindkraftverk.

 

Vi har i Sverige i dag 10 kärnkraftverk. 2013 var kärnkraften det kraftslag som producerade mest el med 63,6 TWh (terawattimmar) eller 43 % av totalt producerad el. Den gångna vintern var producentpriset ca 30 öre per kWh (kilowattimme) och det var vad vattenkraftproducenterna fick. Kärnkraftproducenterna fick betala 5 öre per kWh som ingen annan betalade. De fick med andra ord 25 öre per kWh. Vindkraftproducenterna fick utöver de 30 örena 20 öre i s.k. elcertifikat eller totalt 50 öre. Dubbelt upp mot kärnkraftproducenterna.  Kostnaden för elcertifikaten får vi alla bidra till med ett påslag på elpriset. Mot den bakgrunden är det lite märkligt att kärnkraften kallas dyr. Ovanpå detta vill vår nuvarande regering lägga ännu mer skatt på kärnkraftelen. Man hoppas ju att Jan Sandström och Åsa Romson vet hur vi skall få el kalla vinterdagar när vi lagt ner kärnkraften.

 

Det har hänt något mycket glädjande de senaste dagarna. FNs klimatpanel IPCC har vid sin senaste sammankomst rekommenderat kärnkraft som ett verksamt inslag för att förhindra en klimatkatastrof i världen.

 

Bengt Lindhé

Koldioxidutsläppen – det finns en lösning.

   

DN hade den 23 oktober en liten bild längst ner på sidan 15 som borde ha dominerat förstasidan om vi nu verkligen är intresserade av den reduktion av atmosfärens koldioxidkoncentration som enligt en majoritet i forskarvärlden är ett måste om vi skall undvika en klimatkatastrof. Det Stefan Löfven hade med sig hem från Bryssel är beskedet att EU skall minska sina klimatutsläpp med 40 % till år 2030. Förnybar energi skall då uppgå till 27 % och energieffektiviseringen till 30 %.   

 

Den mängd koldioxid som vi släpper ut inom EU är 4 545 miljoner ton. Sveriges utsläpp uppgår till 58 miljoner ton eller 1.28 procent av EUs utsläpp. Det vi gör i Sverige påverkar därför inte märkbart det globala klimatet. Trots det skall vi självklart vara lojala med de europeiska och globala ansträngningarna.

 

Börjar vi med den 40-procentiga reduktionen av utsläppen kommer den sannolikt att ske i Sverige utan fler energi- och koldioxidskatter. 32,5 % av de svenska utsläppen kommer från trafiken. Elbilar och biodrivmedel kommer att reducera den andelen till nära noll till 2030. El och värmeproduktion står i dagsläget för 13 % och industrin för 25 %. Det behövs sannolikt inte mycket av skattemässiga stimulanser för att utsläppen därifrån skall minska och bidra till 40 % målet.

 

Som bilden visar är det Storbritannien och Tyskland som står för de största utsläppen i Europa. Mats Odell skrev i en artikel nyligen att Storbritannien som har nio kraftverk på Världsnaturfondens ”Dirty 30-lista” har beslutat sig för att avveckla dessa till förmån för den enda teknik som i dag kan konkurrera med kolkraften nämligen kärnkraften.

 

Det stora frågetecknet är hur Tyskland skall kunna uppfylla EU-kraven på 40 % reduktion av utsläppen före 2030. 2013 var den tyska elproduktionen 629 TWh (i Sverige var det 149 TWh). Kol och brunkol stod för 45,5 %, den förnybara energin för 23,4 och kärnkraften för 15,4 %. Som alla vet innebär Energiewende att kärnkraften skall vara avvecklad i Tyskland 2022. Sedan Tyskland 2010 beslutade om att fasa ut kärnkraften har den tyska kolkonsumtionen ökat tre år i rad. Det är inte utan spänning världen kommer att se vad som händer där fram till 2030.

 

I Sverige beräknas 3000 vindkraftverk producera 13,3 TWh 2014. Skall Tyskland producera 300 TWh med vindkraft 2030 rör det sig om storleksordningen 50000 vindkraftverk även om de sannolikt är större än de svenska. I Polen rör det sig om tjugofem tusen.    

 

Låt oss bara hoppas att miljöpartiet inte får igenom sitt förslag om ytterligare straffskatter på den svenska kärnkraften. Då blir det mer snurr och också ökade utsläpp av koldioxid av importerad naturgas från Ryssland.

 

Det finns bara en vettig lösning på Europas och världens utsläpps- och klimatproblematik, och det är en massiv satsning på kärnkraft. Det är märkligt att den insikten inte kommit alla till del.

 

Bengt Lindhé

 

100 procent förnybart - en omöjlighet

Lise Nordin och Annica Snäll angav i en artikel i SkLT att 100 procent förnybart har stöd av flest som de uttryckte det och MP lyckades få Stefan Löfven att också infoga det målet i sin regeringsförklaring. Dessbättre angav han inte när detta skall ske.

 

Under 2013 producerade de svenska vindkraftverken 9,9 TWh el som utgjorde 7 procent av den totala svenska elproduktionen. Kärnkraften stod för den största andelen med 63,3 TWh följd av vattenkraften med 60,8 %.  Nettoexporten från Sverige var 10,7 TWh.

 

Man skulle önska att siffrorna och proportionerna för 2013 kommer att prägla även framtiden för vår nuvarande elmix är nära nog idealisk.

 

Vindkraften har den stora nackdelen att det inte blir någon el alls när det inte blåser. Den här ryckiga produktionen har två konsekvenser.

 

1.      Man måste ha en parallell produktionskapacitet av precis samma volym  som vindkraftens produktionskapacitet och som rycker in när vinden mojnar. Denna reservkapacitet kostar pengar att bygga upp och lönsamheten blir usel eftersom bara en del av kapaciteten nyttjas på helårsbasis. I Tyskland är det för dyrt att använda gas som reservkapacitet och då blir det brunkol i stället.

2.      I Sverige har vi vattenkraften som regulator. Upp till en produktion av 10 TWh vindkraft räcker det och där är vi nu. Ökar volymen på vindkraften samtidigt som vi stänger kärnkraftverken måste vi importera gas från t.ex. Ryssland till gasgeneratorer om vi inte skall sitta i mörker och frysa vintertid. Är det den lösningen MP eftersträvar? En konsekvens utöver försämrad bytesbalans är att vår elproduktion då orsakar ökade utsläpp av koldioxid Vi har just nu en elproduktion med marginella koldioxidutsläpp. Ingår ökade koldioxidutsläpp i MPs framtidsvisioner? I min föreställningsvärld är reducerade koldioxidutsläpp en förutsättning för ett anständigt klimat för våra barn och barnbarn.

 

Bara till slut en kort kommentar om planerna att nyttja skogen för elproduktion som antyddes i artikeln av Nordin och Snäll. Att elda ved för att producera el är olyckligt på många sätt. Våra skogar skall användas för att producera virke och papper. Det blir koldioxid när vi eldar med ved. Det är riktigt att de träd som kommer i stället för de nedsågade fångar upp samma mängd koldioxid men det tar 80 år innan den cirkeln är fullbordad och då är de befarade klimatscenarierna kanske redan ett faktum.

 

Bengt Lindhé

Elbilar på ingående

   

En elbil kan vara ren elbil, laddhybrid eller hybrid. Det är viktigt att klara ut innebörden för undvikande av missförstånd.

 

Rena elbilar drivs bara med batteri. Alla bilar har idag ett batteri för alla möjliga funktioner, men här syftar batteridrift på att batteri och ingenting annat driver elbilen. I över hundra år, mellan slutet av 1800-talet och fram till introduktionen av Toyota Modell Prius, var alla marknadsförda elbilar av typ ren elbil. I en modern bilpark passar rena elbilar framförallt till små citybilar med vikt under 1 000 kg.

 

I oktober 2014 fanns det på den svenska marknaden (data levererade av Autonet) inte mindre än 20 olika modeller el-bilar av 9 olika fabrikat. Elåtgången var som lägst 1,2 kWh per mil (Volkswagen e-up) och som högst 1,9 kWh (Tesla Modell S).

 

Dyraste bilen var en Tesla Modell S Kombi-Sedan som kostade 717 000 kronor. Billigast var Renault ZOE som kostade 209 900 kr.

 

Den 8 juli invigde Tesla S sin första laddningsstation i Karlstad. Supercharger kallas en sådan anläggning.

 

Tidningen Elbilen Nr 4 Oktober/November 2014 rapporterade att Tesla med början 2017 skall producera en folk-elbil som är 20 % mindre än Tesla S och som har en räckvidd på 30 mil.

 

Nuvarande bränslekostnad för motsvarande rena bensinbilar ligger på ca 12kr/mil beroende på trafiksituation. Om en elbil drar 1,5 kWh per mil med ett elpris på 1:50 kr/kWh (incl. nätavgiften)  blir milkostnaden istället 2,25 kr. Med en sådan laddhybrid sparar ägaren 9:75 kronor per mil. En tänkbar reservation till denna glädjekalkyl är att vi ännu inte vet hur ofta man ev. måste byta batterier och vad det kostar.

 

Laddhybriden har laddare ombord, så att batteriet kan laddas från ett vanligt vägguttag precis som elbilen ovan. Utöver det har bilen en förbränningsmotor som tar över när körsträckan överstiger batteriernas räckvidd.

 

I oktober 2014 fanns det på den svenska marknaden (data levererade av Autonet) 14 olika modeller av laddhybrider av 8 olika fabrikat. Dyraste bilen var BMW i8 som kostar 1 359 000 kronor. Billigast var BMW i3 som kostar 339 900.

 

Det finns ingen uppgift om enegianvändningen för BMW och Mercedes – Benz. Chevrolet Volt hade lägsta energianvändningen med 2,4 kWh per mil. Porsche Panamera låg högst med 3,3 kWh per mil. Jag utgår från att dessa värden gäller när bilen renodlat drivs med batteriets hjälp.

 

Volvo V60 finns med på listan med två varianter. Bränsleåtgången var 2,8 kWh på båda och priset 526 000 resp. 546 000 kronor.

 

Volvo Car Group deltar i ett avancerat forskningsprojekt som går ut på att ladda bilen induktivt. Vid induktiv laddning används ett elektriskt fält i stället för kabel. Det enda man behöver göra är att ställa bilen över en laddningsplatta så börjar den ladda direkt. Inget krångel med sladdar som dessutom kan förloras genom stöld. Uppgiften i Tidskriften Elbilen anger inte när denna innovation kommer att finnas på marknaden.

 

I februari 2014 fanns det 3662 laddbara fordon i Sverige enligt statistikdatabasen ELIS-Elbilen i Sverige. Det var en ökning med 140 fordon från föregående månad. I Norge nyregistrerades 95 000 bilar under de 9 första månaderna 2014. Av dessa var 13 procent rena elbilar. Inkluderas laddhybriderna blir det 14 procent. På den amerikanska marknaden var marknadsandelen för laddhybrider och hybrider i oktober 2013 cirka 3 procent. Mer än 200 000 elbilar såldes i världen 2013. Nissan Leaf, Chevrolet Volt, Toyota Prius PHEV och Tesla kModel S var de dominerande modellerna. Den månatliga försäljningen av elbilar i världen ökade från 14 512 bilar i januari till 27 304 i september. Det finns spådomar om att 80 procent av alla bilar som säljs år 2020 är elbilar, även i Sverige (Tidskriften Elbilen Nr 1 februari 2014).

 

Hybridbilen drivs med både elmotor och förbränningsmotor. När den senare är igång laddas alltid batteriet, som inte laddas från vägguttag eller laddstolpe. Bilens elektronik avgör automatiskt när elmotorn ska gå in och bidra med effekt till hjulen. Man kan på några modeller manuellt stänga av förbränningsmotorn, så att bilen går på ren eldrift i känsliga miljöer som storstäder.

 

Två faktorer bidrar till att reducera bränsleförbrukningen.

1.     Förbränningsmotorn kan arbeta med hög verkningsgrad och undvika tomgångskörning.

2.      Vid inbromsning återvinns rörelseenergin. (regenerativ bromsning).

Batteriernas egenskaper är avgörande för en hybridbils prestanda. De bör kunna ge tillräckligt med ström för elmotorns maximala effekt och klara att ta emot en så stor del som möjligt av bromsenergin.

 

I parallellhybrider används en elmotor och en förbränningsmotor som tillsammans eller var för sig kan driva bilen. I seriehybrider är det bara elmotorn som används för att driva bilen medan förbränningsmotorn vid behov genererar elektrisk energi via en generator. Förbränningsmotorn kan anpassas för högsta medeleffekt (långfärd längs landsväg), medan elmotorn måste vara tillräckligt kraftig för att klara acceleration vid omkörningar.

Wikipedia anger 13 bilmodeller som är parallellhybridbilar av märkena Cadillac, Ford, Honda, Lexus, Mercedes-Benz och Toyota och tre modeller seriehybridbilar, Fisker, Opel och Chevrolet.  

 

Motvind för vindkraften

 

Den 15 juli i år skrev Lantbrukets affärstidning ATL att besluten om investeringar i vindkraft under andra kvartalet i år minskat med 83 procent jämfört med samma period förra året. Förklaringen är att alltfler kommit till insikt om det Per Lindvall skrev i SvD den 6 augusti i år. Med dagens elpris är vindkraften olönsam och utvecklingen för de närmsta tio åren ser inte ljus ut. Ett inte helt osannolikt scenario är att banker och markägare får stå för en hel del av notan när utslagningen av vindkraft börjar.

 

Professor Marian Radetzki och överstelöjtnant Jonny Fagerström redovisar i en artikel i Second Opinion den 20 augusti konkurser och förluster i en lång rad av företag och kommuner som satsat på vindkraft. Winwind har gått i konkurs, Triventus befinner sig under rekonstruktion trots att statliga industrifonden bidragit med närmre 100 miljoner kronor. Nästan alla övriga vindkraftsbolag går också med stora förluster. Arise Windpowers redovisar i sitt halvårsbokslut en förlust på 16 miljoner. Och allt detta trots subventionerna till vindkraften i form av elcertifikat som för 2013 kan uppskattas till 2 miljarder kronor. Många kommuner har drabbats hårt. Karlstad Energi belastades 2012 med 48 miljoner i vindkraftsfiaskot ”vindkraft Vänern”. För 2013 fick kommunernas skattebetalare punga ut med 120 miljoner kronor på grund av flera havererade verk.

 

Uppenbart saknar många mindre och medelstora kommuner kompetens att utvärdera vindindustrins propaganda och fluffiga prospekt. Så sent som i april 2012 skrev branschorganisationen Svensk Vindkraftförening ett brev till regeringen där man beräknar att varje nytt vindkraftverk går med nästan två miljoner kronor i förlust varje år något som man anser bör kompenseras med högre elpriser och mer subventioner.

 

Den gångna vintern har vattenkraftverken fått ca 30 öre per kWh. Kärnkraftverken har fått 25 öre eftersom de belastas med en skatt på 5 öre per kWh som ingen annan betalar. Vindkraftproducenterna har fått ca 20 öre per kWh i form av elcertifikat utöver de 30 örena. De har med andra ord fått ca 50 öre eller dubbelt upp mot kärnkraftverken.

 

År 2015 skall elcertifikaten omförhandlas. År 2013 producerade vindkraften 10 TWh eller 7 procent av den totala produktionen. Den svenska vattenkraften kan reglera 10 TWh vindkraft med hänsyn till variationer i vindhastighet. Får vi mer vindkraft än så måste överskottet realiseras för export de dagar det blåser mycket och det lär inte förbättra vindkraftens lönsamhet. Är entusiasmen för de 6 vindkraftverken på norra Billingen fortfarande på topp?

 

Bengt Lindhé

75 procent av elförbrukningen i Europa i en sammankopplad elmarknad

 

Ibland kommer mycket stora nyheter aldrig till allmän kännedom. Hur många vet att elmarknaderna i Norden, Baltikum, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Polen och Österrike kopplades samman i ett gemensamt datasystem den 4 februari i år. Avsikten är att på det sättet harmonisera prisberäkningen för dessa marknader. Det här stod att läsa på bloggen Second Opinion Energi den 3 februari i år. Syftet med detta EU-samarbete är att handeln mellan de olika marknaderna skall öka och därmed reducera prisskillnaderna mellan länderna.

 

 Man kan jämföra den nya europeiska elmarknaden med de fyra elprisområden vi har i Sverige i dag. Ibland har vi samma elpris i hela Sverige men inte alltid. Det hela hänger på elkablarnas överföringskapacitet mellan områdena. Detsamma gäller prisskillnaderna mellan de nordiska länderna som hanteras av Nord Pool Spot, vars VD Mikael Lundin intervjuades i den nämnda artikeln i Second Opinion Energi. Vi kommer sannolikt aldrig att få ett identiskt pris på el inom hela det sammanlänkade EU-området eftersom kabelkapaciteten inte kommer att kunna byggas ut till 100 procent.

 

Den s.k. förnybara elen ställer till problem. Blåser det mycket blir det mycket el. När det är vindstilla kopplar vi på vattenkraften. Utbyggnaden av den svenska vindkraften har resulterat i en omfattande utbyggnad av det svenska kraftnätet som vi alla är med och betalar genom höjda nätpriser. Även detta är i stort sett en hemlighet för de flesta av oss. Enligt Vetenskapsakademien räcker vattenkraften i Sverige för att reglera variationen i den förnybara elen upp till 10 TWh per år (och där är vi nu). Om detta är anledningen till att utbyggnaden av den svenska vindkraften under andra kvartalet i år blev 83 % lägre än motsvarande period i fjol har ingen gett svar på.

 

I den nämnda artikeln i Second Opinion Energi anför Mikael Lundin att han med oro ser på vad subventioner av den förnybara elen för med sig ur ett marknadsperspektiv. I Sverige får t.ex. vindkraftproducenterna 20 öre mer per kWh än övriga elproducenter. Lundin anger inget svar på frågan. En blick på Tyskland ger en antydan om vad som kan ske. Eftersom den förnybara elproduktionen går ner till noll under vissa perioder måste man ha en parallell produktionsapparat som då kopplas in. Det är för dyrt att bygga naturgasdrivna kraftverk för denna hackiga produktion. Det blir den billiga brunkolen som då ökar och Tyskland har därför i dag ett större utsläpp av koldioxid än vad man hade i mitten av 1990-talet.

 

Bengt Lindhé

Ny bok om kärnkraft med frågetecken

 

Under det gångna halvåret har det publicerats två böcker om kärnkraft som författats av personer som i högsta grad lät höra av sig i diskussionerna inför folkomröstningen om kärnkraft 1980 nämligen Åsa Moberg  och Per Kågeson. Åsa Moberg sammanställde 1980 Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapens arbete. Hon blev känd kärnkraftmotståndare och hon menar att hon fortfarande är det och menar att kvinnor är det i högre grad. Hennes aktuella bok har titeln ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”. Hon berättar där att kärnkraft är dyr och att den orsakar mer koldioxidutsläpp än andra former av elproduktion men hon angav inte källan till denna information. Det är bara anmärkningsvärt att boken överhuvudtaget kom i tryck och att den uppmärksammades i Kunskapskanalens program En bok en författare den 6 mars i år.

 

Per Kågeson var under 1970- och 80-talen en ledande företrädare för kärnkraftmotståndet med böcker som ”Stoppa Kärnkraften (1973) och ”Rösta nej (1979).  Hans aktuella bok har titeln ”Farväl till kärnkraften?”. Det var frågetecknet som fick mig att köpa boken och jag skall genast säga att jag är imponerad av de mycket ingående kunskaper han skaffat sig om kärnkraftens alla tekniska detaljer. Jag är enig med honom i slutsatsen att ”Om någon del av dagens kärnkraftkapacitet ska ersättas med nya rektorer krävs en blocköverskridande långsiktigt hållbar överenskommelse i riksdagen om att tillåta detta samt troligen en ägarsamverkan mellan ett eller flera kraftbolag och företag inom den elintensiva industrin i syfte att sprida den finansiella risken”. Den sista meningen i boken lyder: ”Men inte heller under sådana premisser är det sannolikt att mer än en eller två större reaktorer kommer att byggas i Sverige och de kommer troligen inte att behövas förrän efter 2030”.  Jag tror också att våra nuvarande reaktorer räcker fram till 2030. Hur många nya vi behöver blir beroende av hur stora dom blir.

 

Nu har Kågesons gamla ränder inte gått bort helt. I kapitlet ”Slutsatser” menar han att effektbalansen på sikt kan klaras helt utan kärnkraft. En annan effekt av ränderna är den ensidiga redovisningen av farligheten av kärnkraften men inte en parallell redovisning av hur farlig den fossila elproduktionen är. Det farligaste som hände i Harrisburg 1979 var att man förordade att småbarn och gravida kvinnor skulle lämna sina hem. Ingen dog i Harrisburg. I Tjernobyl var det färre än 50 personer som omkom som en direkt följd av olyckan. Det har gjorts en bedömning att 4000 dog av cancer inom den mest exponerade gruppen och 5000 i övriga delar av Ukraina. Detta står i Kågesons bok.  I Fukushima har inga dödsfall rapporterats och enligt uppgifter från WHO är det inte sannolikt att någon kommer att dö eller skadas av strålningen från den olyckan. Låt oss godta de 9000 dödsfallen som Kågeson anger och slå ut dem på 30 år som vi haft kärnkraft av betydelse i världen så betyder det 300 dödsfall per år.

 

2010 producerade världen 21 400 TWh el. 67 % hade fossilt ursprung. Nobelpristagaren George A. Olah anger i sin bok ”Bortom olja och gas” att de koleldade kraftverken i USA som står för knappt 40 % av den amerikanska elproduktionen årligen orsakar 40 000 dödsfall. I mars 2014 rapporterade EU-kommissionen att 400 000 dör årligen inom EU som en följd av luftföroreningar. En månad senare rapporterade WHO att siffran för hela världen är 7 miljoner varje år.

Inget av detta stod att läsa i Kågesons bok.

 

Det är också förvånande att Kågeson rekommenderar CCS (Carbon Capture and Storage) som ett instrument att reducera världens koldioxidutsläpp från den fossileldade energiproduktionen. Det innebär att man fångar in koldioxiden från skorstenarna, fryser ner den till flytande koldioxid, fraktar den till lämpliga underjordiska förvaringsplatser där den sedan skall förbli i evig tid. I vår bok ”Drivmedel av koldioxid och vatten” har J-G Hemming och undertecknad visat på det helt orimliga i den lösningen på koldioxidfrågan. Vattenfalls försök i Tyskland har visat på alla svårigheter. Ett läckage av koldioxid från Lake Nyos i Kamerun 1968 dödade inom någon minut 1700 människor och 18 000 djur. Även om läckaget bara är en procent per år så har 63 % av den i poolen deponerade koldioxiden läckt ut efter 100 år. Men det var ju meningen att de skulle stanna där i tusentals år. Pengarna är i så fall bortkastade.

 

Om man nu tror på sambandet mellan koldioxidutsläppen och de förväntade klimatförändringarna är det alltför lättvindligt att bara hänvisa till CCS. Funderar man seriöst på problemet är det uppenbart att det på global nivå bara finns en lösning på klimatproblemet och det är en massiv satsning på kärnkraft. Inget av detta hittade jag i Kågesons bok.

 

Jag har synpunkter på Kågesons redovisning av produktionssäkerheten i de svenska kärnkraftverken som självklart inte var opåverkad av beslutet från 1991 om avveckling av den svenska kärnkraften senast 2010. Detta beslut annullerades först den 5 februari 2009. Om kärnkraftproduktionen i Sverige 2008 och 2009 såg lite knackig ut hade det kanske sina orsaker.

 

Till slut. Den som vill lära sig en massa detaljer om den svenska kärnkraften skall köpa Kågesons bok. Någon köpare kan kanske därefter förklara för mig innebörden av en mening på sidan 150: ”Effektskatten kan ses som ett sätt att internalisera kärnkraftens återstående externaliteter i olika led i kärnbränslecykeln”.

 

Bengt Lindhé

Om OPEC och prissättningen på olja

I min förra artikel redovisade jag effekterna av den amerikanska skifferrevolutionen som gjorde USA till världens störste naturgasproducent redan 2009 och som förväntas göra USA till världens störste oljeproducent 2020. Man skulle kunna vänta sig att priset på olja i USA skulle gå ner när den egna produktionen ökar. Anledningen till den uteblivna prisreduktionen stavas OPEC. Det fullständiga namnet är Organization of Petroleum Exporting Countries och den består av de tolv länderna Algeriet, Angola, Ecuador, Förenade arabemiraten, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien och Venezuela. Organisationen har sitt högkvarter i Wien sedan 1965 och står som värd för regelbundna möten mellan medlemsländernas oljeministrar.

Enligt OPECs stadgar är dess huvudsakliga mål att koordinera och förena medlemsländernas oljepolitik. OPEC är en kartell som genom att öka eller minska produktionen av olja direkt påverkar priset på råolja. Opecländernas nuvarande produktion utgör cirka 42 procent av världsproduktionen. OPEC-ländernas råoljereserv beräknades i slutet av 2009 till 897 miljarder fat, vilket motsvarar 78 procent av hela jordens råoljereserv. Innan OPEC bildades var USA den största oljeproducenten.  Då styrdes de amerikanska produktionskvoterna av Texas Railroad commission och innan dess av enskilda oljebolag som Standard Oil. Som ses nedan är det inte okontroversiellt att regleringen av världens olja styrs av en aktör utanför den oljekonsumerande västvärlden. Organisationen fick ett stort inflytande under de två oljekriserna 1973 och 1979. Det som OPEC betraktar som ett rimligt oljepris, ”a fair price of oil”, är ett pris som behövs för att balansera budgetarna i medlemsstaterna och det har ökat från 20 dollar per fat på 90-talet till dagens nivå på 100 dollar och man bedömer det kommer att öka ytterligare. Anledningen är de ökade sociala kostnader som den Arabiska våren har orsakat i länderna runt persiska viken. Det instrument man använder för att reglera priset är att reducera utbudet av olja när man vill höja priset. De nämnda 42 procenten av världsproduktionen är tillräckliga för att göra prisregleringen effektiv.

Figur 1 visar efterfrågan på olja i OPEC-länderna själva och i länder utanför OPEC. Efterfrågan i länderna utanför OPEC är nu mer än dubbelt så stor som efterfrågan i OPEC-länderna själva.

Figur 1. Efterfrågan på olja inom och utanför OPEC.

Figur 2 visar det som i USA kallas energisäkerhetsparadoxen.

Under perioden 2005 – 2013 har oljepriset i USA stigit från något över 50 dollar per fat till över 100 dollar per fat 2013 trots att nettoimporten mer än halverats.

Figur 2. Den amerikanska energisäkerhetsparadoxen.

Den nämnda paradoxen gör att USA nu tvingas revidera den politik som gällt de senaste årtiondena och som gick ut på att öka den egna oljeproduktionen i förhoppning om att oljepriset för de amerikanska konsumenterna då skulle sjunka. OPEC tillsammans med den amerikanska oljeindustrin ser till att priset på bensin och diesel även i USA styrs av OPEC helt oberoende av den inhemska produktionen. I Sverige importerar vi olja för 100 miljarder kronor årligen.

Det botemedel mot allt högre oljepriser som man nu diskuterar i USA heter Open Fuel Standard (OFS). Det innebär att man vill att alla nya bilar i USA skall kunna köras inte bara på bensin och etanol utan även metanol. Flex fuel kallar man dessa bilar. Vare sig etanol (vanlig sprit som vi har i snapsen) eller metanol (träsprit) saluförs av OPEC. Etanol görs av majs eller spannmål och konkurrerar därför med livsmedelsproduktionen. Metanol kan tillverkas på många olika sätt bl.a. av skogsprodukter. I USA med den nu mycket billiga naturgasen skulle man kunna producera metanol i mycket stora volymer om det inte hade funnits hakar även här. Det finns statliga hinder som innebär att man i dagsläget inte kan satsa på metanol. Det finns ett lagförslag till den amerikanska kongressen som vill eliminera detta hinder (det kallas Open Fuel Standard Act) men det har inte tagits av kongressen än. Utöver det är ägarna till de amerikanska biltillverkarna ännu större ägare i den amerikanska oljeindustrin vilket gör att det inte tillverkas några Flex fuel bilar. Gör man inte det blir det heller ingen marknad för metanol. Det går att ställa om en vanlig bil till Flex fuel till en kostnad av 100 dollar men när det inte finns några bensinmackar som saluför metanol öppnas inte heller den dörren.

Vi står av allt att döma nära en situation då OPECs inflytande över kostnaden för vår bilkörning skulle kunna ta slut. I USA kan den billiga naturgasen omvandlas till metanol. Metanol kan också tillverkas av koldioxid och vatten om man har tillgång till billig energi. Det kan också produceras av skogsprodukter eller kol. I Israel finns stora fyndigheter med naturgas i Medelhavet strax utanför Israels kust och det lär vara en tidsfråga innan man frigjort sig från arabstaternas inflytande på transportkostnaderna genom att producera metanol av naturgasen. Kina är världens störste producent av metanol som redan används till en icke oväsentlig andel av de kinesiska bilarna. Förr eller senare kan även vi komma att påverkas av det stora som händer i världen även om vi i dagsläget inte kan se när och hur det kan ske. En fördel med metanol som inte nämnts tidigare i den här artikeln är de helt rena avgaserna. Inget sot, inga svavel- eller kväveföreningar.

Bengt Lindhé

 

         

Skifferrevolutionen i USA

 

Professorn i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet, Marian Radetzki, redovisade på ett förtjänstfullt sätt det stora som hänt i USA när det gäller produktionen av naturgas och olja i Second Opinion den 4 januari 2014. En sammanfattning återges här.

 

Skifferrevolutionen började i USA för mindre än 10 år sedan men har redan avsatt ett djupt avtryck i landet. Efter decennier av fallande nivåer, har gas- och oljeproduktionen i USA exploderat. Det handlar om utvinning av skiffergas och olja från petroleumbärande skiffrar på stort djup som återfinns på flera ställen i USA. När revolutionen sprids globalt kommer världens energikarta att ritas om. De gas- och oljeresurser som behandlas har genomgående låg genomtränglighet som kräver horisontell borrning och fracking (metod för utvinning av skiffergas och olja från petroleumbärande skiffer på stort djup) för kommersiell exploatering. Stora framsteg inom denna teknik gjorde utvinningen lönsam omkring 2005. Först då skapades incitament för prospektering, varför skifferresurserna fortfarande är ofullständigt utforskade.

Synen på de totala tillgångarna på olja och gas har genomgått en radikal förändring under de gångna tio åren. För gasen ha den mångfaldigats.

Redan 2008 beräknades produktionskostnaden för skiffergasen ligga på samma nivå som kostnaderna för konventionell gas. Skifferolje-produktionen i stor skala  blir ekonomisk vid oljepriser på 50 dollar per fat, väsentligt mindre än kostnaderna för Kanadas oljesand eller Brasiliens nyfunna djuphavsfynd. Dagspriset för olja ligger över 100 dollar per fat.

Skifferexploateringen karaktäriseras av hög produktion det första året med skarpa nedgångar under följande år. Nya brunnar måste ständigt borras för att stabilisera flödet.

Miljökritik har riktats mot skifferexploateringen, särskilt frackingmomentet: utsläpp av metan genom sprickor; slösaktig vattenförbrukning och förorening av grundvatten. Under tryck från reglerande myndigheter och med hjälp av teknisk nydaning är industrin på väg att komma tillrätta med dessa brister. Bättre isolering av borrhålen reducerar utsläppen; återvinning av vatten minskar förbrukningen; kritiken av vattenförorening är i regel obefogad då fracking äger rum på helt andra djup än förekomsten av grundvatten.

Oljepriset sätts på världsmarknaden och har inte nämnvärt påverkats av skifferrevolutionen i USA. Priset på gas sätts på regionala marknader som isoleras av höga transportkostnader.

Gaspriset i Japan och Europa är länkat till oljan och det har skenat med oljeprisutvecklingen. Gaspriset i USA är konkurrensutsatt. Sedan 2009 har det legat på §4/mbtu eller mindre efter ett ras från tidigare år till följd av skifferrevolutionen.

I kraft av skifferrevolutionen blev USA redan 2009 världens största gasproducent och 2020 bedöms landet bli störst också på olja. Importhamnar för planerad gasimport byggs om för omfattande export. Den billiga gasen har ersatt kol i kraftindustrin, vilket minskat utsläppen av CO2 med 10 procent mellan 2007 och 2012. Den har också radikalt förstärkt USAs konkurrenskraft för bl.a. petrokemi, stål och konstgödning.

USAs skiffergas och -oljefynd är inte exceptionella. De globala tillgångarna bedöms vara mycket stora och geografiskt spridda men de är än så länge outforskade. Aktuella försök att kvantifiera tyder på att USAs andel av resurserna utgör 9 procent av de globala när det gäller gas och 4 procent när det gäller oljan. Bl.a. Argentina, Australien, Kina och Ryssland sitter på väldiga skiffertillgångar.

Ett antal orsaker förklarar USAs ledande position i skifferrevo-lutionen:

1.     Lång erfarenhet av gas- och oljeexploatering med väl utbyggd infrastruktur.

2.     Värdefull institutionell infrastruktur som främjar innovativt entreprenörskap.

3.     Markägare äger också det som är under marken, ett starkt incitament till skifferutvecklingen.

4.     En gammal tradition med små oförvägna prospekteringsföretag.

Den vida resursspridningen talar för att USAs ledning är temporär. Revolutionen kommer snart att få internationell spridning. I dag är det omöjligt att förutse de långsiktiga konsekvenserna av en sådan utveckling för globala energimarknader. Följande spekulativa tankeexperiment ger dock en fingervisning om det möjligas gränser. Läsaren får avgöra om underliggande antaganden är rimliga.

Antag att världen utanför USA är lika framgångsrik i utnyttjandet av sina tillgångar (91 procent av den globala för gas, 96 procent för olja) som USA varit under de 8 åren 2005 – 2013 (USAs fortsatta produktionsökningar lämnas obeaktade) och att revolutionen utanför USA inträffar under 20-årsperioden 2015 – 2035 dvs med tio års eftersläpning i en takt som är mindre än hälften av den i USA. Då kommer 2035 års skifferproduktion av gas i världen utanför USA att motsvara mer än 70 procent av aktuell global gasproduktion. För olja blir siffran häpnadsväckande 112 procent. En sådan utveckling påverkar de globala fossilmarknaderna i grunden och tidpunkten då den maximala råoljeproduktionen är uppnådd förflyttas till långt in i framtiden.

Bengt Lindhé

Baksidan av Energiewende som Energimyndigheten inte sett

 

Författaren Johan Norberg har just besökt den tyska orten Atterwasch nära gränsen till Polen. Han redovisade sina intryck den 23 juni i en ledarkolumn i Svenska Dagbladet. Under byn ligger miljontals ton brunkol och tyska politiker vill därför jämna Atterwasch med marken. En bonde i Atterwasch brukar en nästan 500-årig jord som hans förfäder försvarade mot svenskarna under 30-åriga kriget ”men jag vet inte om vi är starka nog att göra det även denna gång”. Det är nämligen svenska Vattenfall som tänker förvandla hans hemort till ett gigantiskt, nattsvart dagbrott. Bara för några veckor sedan gav delstatspolitikerna klartecken för att tre andra byar skulle börja rivas. Ingen vet när, men troligen rycker dagen närmare då skogen huggs ner, kyrkan sprängs och kyrkogården grävs upp.

 

Den tyska regeringens beslut att lägga ner kärnkraften och subventionera förnyelsebara energikällor togs i förhoppningen att det på sikt skulle leda till mindre koldioxidutsläpp. Sanningen är att vind och sol bara ger kraft när det blåser och solen skiner. Vid andra tidpunkter måste andra energikällor producera elen. Man måste med andra ord ha två parallella elproduktionssystem. Ett tillförlitligt som man måste ta till när de idealiserade produktionsformerna inte håller måttet. Naturgas förorenar minst men det är inte ekonomiskt försvarbart att investera i naturgasverk som bara skall användas när solen inte skiner och vinden inte blåser. Det återstående alternativet är kol som nu står för 46 procent av den tyska elproduktionen och den smutsigaste – brunkolen – står för mer än hälften av det. De tyska utsläppen av koldioxid är nu uppe på samma nivåer som de var på 1990-talet.

 

Energimyndigheten har årligen en Energiutblick som i år gick av stapeln i Waterfront Conference Center i Stockholm med 700 deltagare.  I Energimyndighetens egen tidning Energivärlden kunde man i nummer 3 läsa en sammanfattning av de budskap som förmedlades. Det dominerande inslaget var budskapet från Tyskland som förmedlades av Patrick Graichen, chef på tankesmedjan Agora Energiewende. ”Är vi tyskar tokiga är det många som undrar?” Det tyckte han inte själv. ”Tyskland slog nytt exportrekord år 2013 och elpriserna har successivt gått ner tack vare sol och vindkraft.” En annan version av det tyska elpriset är att det är Europas högsta som en följd av den gigantiska satsning på vind och sol som nedläggningen av den tyska kärnkraften lett till men det angavs inte på Energiutblick.  Sol och vind skall stå för 48 procent av den tyska elproduktionen år 2030. Av referatet att döma nämndes inget om de nedläggningshotade tyska byarna.  Energiminister Anna Karin Hatt avslutade sessionen med en uppmaning: ”Mitt råd till industrin är: var modiga, ta risker. Den förnybara energin är här för att stanna och den fossila energin blir inte billigare.”  Logiken i det kan man ifrågasätta eftersom vår svenska el i princip produceras helt fossilfritt.

 

Alliansregeringen beslutade den 5 februari 2009 att ta bort avvecklingslagen för den svenska kärnkraften som fattades i en trepartiuppgörelse 1991. Det nya beslutet innebär att max 10 reaktorer får byggas på de platser där de nuvarande reaktorerna står. Problemet är att Miljöpartiet vill börja stänga av den svenska kärnkraften redan nu och inte ersätta uttjänta generatorer med nya när den dagen kommer på 2030-talet och man har en känsla av att Centerpartiet och Energimyndigheten är på samma sida.

 

Vad händer i Sverige om vi gör oss av med kärnkraften? Ingen vill bygga ut vattenkraften som bara kan reglera en begränsad mängd vindkraft. 10 årliga terawattimmar har nämnts som en övre gräns men siffran 17 TWh har också nämnts. Vi är redan på nivån 10 TWh. Skall vi väcka liv i kolgruvorna i nordvästra Skåne eller kanske importera naturgas från Putins Ryssland?  Är det dessa alternativ som Anna Karin Hatt tänker på när hon efterlyser mod och riskvillighet hos den svenska industrin. Ett råd till Energimyndigheten: Bjud in Johan Norberg till nästa års Energiutblick.

 

Bengt Lindhé

 

 

                    

Klimatförändringarna går inte fortare än att vi hinner tänka efter före

 

Vägen till sanningen kan vara krokig. I Spiegel International läste jag att den svenske professorn och ledamoten i Kungl. Vetenskapsakademien Lennart Bengtsson var skeptisk till det påstådda sambandet mellan koldioxidutsläppen och klimatet.  Jag frågade Lennart vad som låg bakom och han hänvisade då till en artikel han skrivit i Neue Zürcher Zeitung med rubriken Klimatförändringarnas vetenskap och politik.

 

Det var den svenske professorn Svante Arrhenius (1859 – 1927)  som först visade att en ökning av atmosfärens CO2 resulterade i ett varmare klimat men han trodde inte att ökningen skulle få sådana proportioner att vi skulle slippa ifrån vårt kalla och eländiga klimat. Efter det har mycket förändrats. De årliga  utsläppen av CO2 är nu 20 gånger högre än dem vi hade 1896.

 

Mer koldioxid i atmosfären leder till en uppvärmning av jordytan. Omfattningen och hastigheten i denna uppvärmning är fortfarande dåligt kända storheter eftersom vi fortfarande inte kan skilja effekterna av drivhuseffekten från andra effekter på klimatet. Den ökade instrålningen sedan mitten av 1800-talet är av storleksordningen 2,5 watt per kvadratmeter som resulterat i en moderat uppvärmning på 0.8 grader Celsius. Denna uppvärmning är lägre än vad de flesta klimatmodeller har förutsagt och den har inte skett lineärt. Efter perioder med markant uppvärmning följde perioder med knappast någon uppvärmning alls eller t.o.m. avkylning.

 

Det komplexa sambandet mellan drivhusgaser och den globala uppvärmningen som vi bara delvis förstår leder till ett politiskt dilemma. Vi vet med andra ord inte när uppvärmningen uppgår till 2 grader Celsius. IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) utgår från att en fördubbling av atmosfärens CO2 koncentration leder till en temperaturökning på 1,5 till 4,5 grader. De höga värdena har inte kunnat underbyggas med verkliga observationer. Skall vi basera våra förväntningar på reella observationer är den framtida uppvärmningen inget problem. Problematisk blir den först när vi baserar förväntningarna på modellberäkningar. Risken för en snabb uppvärmning baseras med andra ord mer på tro än på vetande. IPCCs senaste rapport ger därför ett falskt intryck av trovärdighet.

 

De europeiska länderna följer i denna situation strategin att signifikant reducera risken genom att snabbt reducera användningen av fossila bränslen. Denna politik har stöd i den allmänna opinionen. Utöver det vill många slippa ifrån kärnkraften som man anser vara alltför riskabel. Att eliminera både kärnkraften och eldning av fossila bränslen är en enorm utmaning. Trots det har Tyskland och Schweiz beslutat ge sig på detta vågstycke utan att i förväg stå på fast mark när det gäller ekonomi, vetenskap och teknik.

 

I det här sammanhanget måste man beakta två avgörande faktorer. De globala utsläppen av CO2   påverkas inte nämnvärt vad vi gör i Europa eftersom 90 procent av utsläppen kommer från utomeuropeiska länder. I många av dessa länder kommer utsläppen att öka på grund av befolkningstillväxten och en hög prioritet för en förbättrad levnadsstandard. Under de senaste tio åren har  utsläppen av CO2  fördubblats i Kina och är nu 50 procent större än utsläppen i USA. Av olika skäl finns det inga alternativ till fossileldning i många utvecklingsländer och behovet av energi är stort. I nuläget saknar 1,3 miljarder människor på jorden tillgång till elektricitet. Många OECD-länder har förflyttat sin energikrävande produktion till utvecklingsländer för att reducera de egna utsläppen. I den nationella statistiken ser det bra ut men globalt har det ingen effekt då utsläppen bara sker på ett annat ställe.

 

En andra effekt av den tyska och den schweiziska politiken är den märkbara fördyringen av energin. Det försvagar industrins konkurrenskraft och leder till en utlokalisering av den energiintensiva industrin till USA som nu har låga energipriser som en följd av skiffergasen.

 

Inte minst som en följd av de statliga subventionerna finns det personer och företag som ser stora förtjänstmöjligheter i en omställning. Innan man gör radikala och snabba förändringar i dagens energisystem måste man ha robusta bevis för att de har en väsentlig effekt på klimatet. Vi är långt från sådana bevis. Det är fel att tro att IPCC-rapporten gett oss dessa vetenskapliga bevis.

 

Vi vet ännu inte hur vi på bästa sätt skall lösa världens energiproblem. De närmaste 100 åren kommer mycket att hända. En måttlig klimatkänslighet som ligger nära till hands med tanke på hittillsvarande observationer gör att vi kan kosta på oss en tankepaus på 50 år (men inte längre) inte minst med tanke på att vi ser en successiv övergång från kol till gas, som i sig innebär en reduktion av utsläppen. En tankepaus skulle göra det möjligt att undvika onödiga och panikartade investeringar och i stället använda pengarna till genomtänkta, långsiktigt orienterade forskningsprogram. Inom synhåll ligger nya former för kärnkraft och återanvändning av kärnbränsle som vi i dag kallar för utbränt.

 

Bengt Lindhé    

Massmedia styr den svenska kärnkraftpolitiken

Den andre maj hade civilingenjör Lars Wiegert en artikel på bloggen Second Opinion med rubriken Dags att erkänna de liv kärnkraften räddar. Alla vet att Harrisburg-olyckan inte orsakade en enda människas död. Vi vet nu att Tjernobylolyckan, som orsakades av en kärnkraftteknik som inte finns i västvärlden, tog livet av 50 människor direkt i anslutning till olyckan. Att strålningen därifrån skulle ha orsakat massdöd har inte kunnat beläggas. 25 procent av oss dör i cancer. Den befarade överdödligheten i cancer bland dem som utsattes för strålningen från Tjernobyl har inte varit statistiskt mätbar. När det gäller Fukushima har det som vi fått del av via massmedia i många fall gett intrycket att det var kärnkraftolyckan och inte tsunamin som orsakade 20 000 dödsfall. I verkligheten har ingen människa i Japan dött på grund av strålningen från kärnkraftolyckan. WHO, UNSCEAR och IAEA rapporterar samstämmigt att hälsoläget i framtiden inte kommer att kunna påverkas från de hittills inträffade kärnkraftolyckorna Three Mile Island, Tjernobyl eller Fukushima. Facit för världens kärnkraftolyckor är 50 döda på 50 år.

 

Det verkligt farliga är de 67 procent av världens energitillförsel som har fossilt ursprung. Vi visste sedan tidigare att 5000 kinesiska gruvarbetare årligen dör i direkta olyckor och att det antal människor i Kina som dör av de luftföroreningar som koleldningen i Kina resulterar i handlar om hundratusentals, varje år. Det är en sanning som jag aldrig sett eller hört i massmedia. Den 29 mars hände något märkligt. Då rapporterade morgonekot att 400 000 personer inom EU årligen dör av sjukdomar relaterade till luftföroreningar. Den uppgiften saknade tydligen helt allmänt intresse eftersom den inte nämndes i de TV-program jag såg samma kväll och ingen av de tidningar jag följer hade nyheten dagen efter. Det senaste är att världshälsoorganisationen WHO  nyligen rapporterat att sju miljoner människor årligen dör i världen av luftföroreningar. Det kan man läsa i Wiegerts artikel.

 

Inget av detta fanns med i nyheterna den 3 maj som i stället gång på gång upprepade att en majoritet av svenska folket vill lägga ner den svenska kärnkraften. Argumentet som anfördes var att bl.a. Tyskland beslutat stänga sina resterande kärnkraftverk senast 2022. Det anfördes inte att Tyskland som en konsekvens av det i år släpper ut lika mycket koldioxid som på 1990-talet. Att Vattenfall bygger ut brunkolskraftverk för att Tyskland överhuvudtaget skall ha kontinuerlig tillgång till el när det inte blåser häcklas dom för nu men häcklarna glömmer varför.

 

Den allmänt omfattade mediabilden är att kärnkraft är farligt och ingen politiker har berättat att den kärnkraft som finns i världen (13 % av elproduktionen)  har sparat livet på hundratusentals människor.

 

Tage Danielsson lyckades inpränta kärnkraftens farlighet efter Harrisburg men nu vet vi så mycket mer. Är det inte dags för tidningar, radio och TV att tala om för oss att IPCCs farhågor för världsomfattande klimatkatastrof bara kan undvikas om vi fullt ut nyttjar kärnkraftens möjligheter. Samtidigt som vi med miljoner reducerar den dödlighet som fossileldad elproduktion årligen orsakar. Får vi uppleva denna nyordning i media får vi kanske också uppleva att även någon socialdemokrat vågar säga något positivt om kärnkraft.

 

Bengt Lindhé

Referat av IPCC-rapporten - inte ett ord om kärnkraft

 

I söndagens läsvärda DN kunde man läsa en rapport från IPCC:S Working Group III skriven av professor Thomas Sterner, Göteborgs Universitet, som också är medförfattare till IPCC-rapporten. Han nämnde två alternativ till en lösning av de hotande klimatproblemen. Det ena var bioeldade kraftverk med koldioxidinfångning och lagring. Det andra var att kopiera det som händer bl.a. i Tyskland med en omfattande utbyggnad av den s.k. förnybara energin. Sterners artikel fyllde en helsida i DN. Sista meningen handlade igen om ”hur snabbt vi bör bygga ut den förnybara energi som förhoppningsvis ger oss en hållbar tillväxt”.  Ordet kärnkraft fanns inte med på hela sidan.

 

Hur kan Sverige representeras i IPCC av en person som är så illa uppdaterad i den frågeställning som det rör sig om här? Koldioxidinfångning och lagring (CCS) har prövats i stor omfattning i Tyskland bl.a. under medverkan av Vattenfall. Hela det projektet är nedlagt. Det blev för dyrt och ingen människa i Tyskland vill ha koldioxid lagrad i sin närhet. Det blir livsfarligt om det skulle börja läcka. Det blåser inte alltid och för att kompensera det planerar man nu i Tyskland för nyanläggning av 17 nya kraftverk som drivs med kol och brunkol. Tysklands utsläpp av koldioxid är tillbaks på de nivåer men hade i slutet av 1900-talet. I min föreställningsvärld är en kraftig utbyggnad av kärnkraften globalt den enda chansen om vi på märkbart sätt skall kunna reducera de totala utsläppen av koldioxid.

 

En tröst i sorgen var en liten artikel längst ner till höger på sidan 16 i samma nummer av DN. Där skrev Maria Gunther om samma IPCC-rapport (som hon inte läst när hon skrev sin artikel)  ”Panelen skriver förmodligen att det krävs internationella avtal, ekonomiska styrmedel och investeringar i förnybar energi, kärnkraft och metoder att fånga in koldioxid.”  Man får hoppas att hon gissat rätt.

 

Bengt Lindhé

Tyska Energiewende - en förebild för omvärlden?

 

Den ursprungliga planen vid 1900-talets slut för att befria Tyskland från koldioxidutsläpp, kallad Energiewende, baserades på två förändringar. Den ena var en utbyggnad av kärnkraften, den andra var CCS (Carbon dioxide Capture and Storage) som innebar att man skulle fånga in röken från de koleldade kraftverken och begrava den djupt nere i marken. Även svenska Vattenfall har varit djupt involverad i utvecklingen av den tekniken. Tar vi CCS först så har man nu äntligen kommit fram till att tanken var dödfödd. För det första är den alltför dyr och dessutom är den farlig. Ingen i Tyskland vill ha stora lager av koldioxidgas begravda i sin närhet. Den kan bubbla upp och ta livet av alla som kommer i närheten. Ett avskräckande exempel är Lake Nyos i Kamerun i Afrika, där ett naturligt bildat CO2- lager plötsligt läckte ut 1986 och dödade 1746 människor och 18 000 djur.

 

När det gällde kärnkraften byggde man 18 kärnkraftverk men miljöorganisationerna fick snart landet att tänka om. År 2000 träffades en överenskommelse mellan koalitionsregeringen (SPD/gröna) och kraftindustrin om en nedläggning av kärnkraften. 2010 kom man fram till att många av kärnkraftreaktorerna skulle få leva 25 år längre än vad man kommit fram till år 2000. Den glädjen varade inte längre än till 2011 då Fukushima gav de gröna vatten på sin kvarn. Ett av de 18 kärnkraftverk var redan stängt men då beslutade man att ytterligare 8 skulle stängas omedelbart. De övriga 9 skulle successivt avvecklas fram till 2022. Utvecklingen av den tyska elproduktionen fram till 2013 framgår av bilden nedan. Lignit är brunkol.
Bild 1

 

 

Bilden visar att kol och brunkol fortfarande står för så mycket som 50 procent av elproduktionen, kärnkraften för 16 procent, vindkraften 7,9 procent och de soldrivna kraftverken för 4,5 procent. Det är 24 000 vindkraftverk och 1,4 miljoner solkraftsinstallationer som ger de angivna mängderna el från dessa källor. Tysklands CO2-utsläpp är nu åter uppe på de nivåer man hade på 1990-talet.

 

Anledningen till att man lyckats få till stånd den stora utbyggnaden av vind och sol är att man garanterat ett leverantörspris på 1,50 kronor/kWh 20 år framåt i tiden för all producerad el från dessa källor, oberoende av om den kunnat användas eller inte. Detta tillsammans med kostnader för utbyggda nät har lett till att konsumenterna får betala över 2,60 kronor/kWh, vilket är Europarekord. Exportindustrin slipper extrakostnaderna för utbyggnaden av den förnybara elen men det är inte problemfritt. Från EUs sida betraktar man det som ett otillåtet stöd för tysk industri och vanliga elkonsumenter menar att industrin måste vara med och betala.

 

Prognosen fram till 2050 ser ut som följer för Tyskland. Med de beslut som gäller nu kommer de fossila bränslena att dominera elproduktionen fram till 2030 och lite till.

 

 

Fram till 2020 planeras för nyanläggning av 17 nya kraftverk som drivs med kol och brunkol.

 

Rent teoretiskt skulle vind- och solkraftverk från Nordsjön till Alperna kunna ersätta förlusten av all tysk kärnkraft men bara om man bygger 4600 km nya elektriska ledningar. I början av 2014 hade bara 322 km färdigställts.

 

För EU-området ser bilden ut som följer.

 

 

Man är i Tyskland medveten om att man måste ändra på den ursprungliga planen för Energiewende. Man har redan reducerat garantipriserna för nybyggda vind och solanläggningar men mer behövs. De höga elpriserna måste på något sätt reduceras inte minst för industrins skull. Utsläppen av koldioxid måste reduceras. Tyskland ligger högst inom EU och har inte kunnat följa EU-direktivet i det avseendet. Någon har andats om en förlängning av livslängden bortom 2022 för de kärnkraftverk som fortfarande producerar men inte ens det räcker. Omvärlden ser med spänning på hur man skall ro Energiewende i land. Den bild vi ser nu frestar ingen annan att kopiera det som skett hittills i Tyskland.

 

Uppgifterna i den här artikeln har hämtats från reneweconomy.com.au.

 

Bengt Lindhé

 

Bild1

Inom EU dör årligen 400 000 människor som en följd av luftföroreningar!

 

Lördagen den 29 mars hade morgonekot en nyhet som av någon anledning helt kom bort i den allmänna nyhetsfloden. En talesman för EU-kommissionen, Joe Hannon (med reservation för stavningen) berättade att Sverige skulle kunna ställas till svars för otillräckliga åtgärder för att reducera luftföroreningar bl.a. orsakade av industriutsläpp. Flera svenska städer har luftföroreningar som ligger över europeiska gränsvärden. En bakgrund till EU-kommissionens reaktion är det faktum att 400 000 personer inom EU årligen dör som en följd av sjukdomar relaterade till luftföroreningar. Gå in och lyssna på SR:s morgoneko den 29 mars.

   

Det som har stått att läsa på andra ställen tidigare är att 40 000 amerikaner dör årligen som en följd av de luftföroreningar som de koleldade kraftverken i USA förorsakar (nobelpristagaren George A. Olah i boken Bortom olja och gas). I sin bok Kina: den nygamla supermakten anför Klas Eklund att mellan 4000 och 5000 av Kinas tre miljoner kolgruvearbetare dör i gruvolyckor varje år. Dessutom dör 100 000 aktiva eller pensionerade gruvarbetare om året en förtida död av stendammlunga. ”Till detta skall läggas ett betydligt större antal människor som dör av andningsbesvär, lungcancer och nedfall av sot och svavel från dålig förbränning av lågkvalitativt kol.”

 

Energiewende är namnet på den stora omställningen till ”förnybar” elproduktion i Tyskland. Mer om det i annat sammanhang men så här långt har det lett till att Tyskland har Europas högsta elpriser för vanliga konsumenter (mer än 2,60 kronor /kWh). Utöver det ökar de årliga utsläppen av koldioxid. 2013 var utsläppen tillbaks på de nivåer Tyskland hade på 1990-talet. Det var Fukushimakatastrofen som 2011 fick Tyskland att omedelbart stänga 8 av landets 17 kärnkraftverk. De återstående 9 skall vara stängda 2022.

 

Jag har länge sökt efter en uppgift om hur många människor som dör årligen som en följd av den koleldade elproduktionen i Tyskland utan att hitta något svar. Nu vet vi i alla fall att det årligen dör 400 000 människor i hela EU som en följd av luftföroreningar. Enligt alla de FN-rapporter jag läst om Fukushimaolyckan omkom inte en enda människa som en följd av den väntade ökningen av den radioaktiva strålningen och man bedömer inte heller att någon människa framgent skall dö i Japan av den anledningen.

 

Som en kommentar till de 40 000 döda amerikanerna anför professor Olah: ”and that should be compared with no casualties due to the operation of commercial nuclear reactors over a period of almost 50 years.” Vid det här laget vet väl alla att Harrisburg inte orsakade en enda människas död. Rädslan för kärnkraft är det farligaste som finns på energisidan.

 

Bengt Lindhé

Kärnkraft enda tunga alternativet till kol och olja

 

 

Dagens Nyheter har på lördagarna en bilaga som heter Lördag. Den 22 mars fanns där en mycket läsvärd intervju med VDn för Sveriges Television Eva Hamilton. Hon berättar där att hon i kärnkraftomröstningen 1980 röstade på linje 3 som skulle innebära ett nej till fortsatt utbyggnad av kärnkraft och avveckling inom tio år av de sex reaktorer som då redan fanns. Så här kommenterar hon nu kärnkraftsomröstningen: ”Det där engagerade jag mig starkt i och linje 2 vann, en kompromiss som många från både ettan och trean såg som ett svek, ett typiskt svenskt lagom-alternativ. Än i dag har vi inte fått fram ett hållbart alternativ, det är kol, kol, kol, bensin och olja. 34 år senare. Och med växthuseffekten: Hur rätt var min linje? Det är jättejobbigt.”

 

Eva Hamiltons uppgivenhet är befogad. Kungl. Vetenskapsakademien har visat att den globala energitillförseln i dag är 148 000 TWh varav 81 procent har fossilt ursprung. ( Siffrorna för Sverige är 551 TWh och 31 procent). Skattningen för 2050 anger att världen då kommer att producera 182 000 TWh varav 45 procent har fossilt ursprung. Det innebär att världen fortfarande producerar 81 900 TWh med fossilt ursprung 2050.

 

Den 25 mars började klimatpanelen IPCC:s möte i Yokohama i Japan. Panelen skall godkänna sin rapport om vilka effekter klimatförändringarna får för miljö och samhälle, vår sårbarhet och hur vi måste anpassa oss till en framtid med smältande polaris, värmeböljor och översvämningar. Om värmeböljorna använde klimatpanelen sitt starkaste ordval i den första delrapporten som presenterades i Stockholm i september förra året: det är 99 till 100 procent säkert att de kommer att bli vanligare, längre och intensivare.

 

Nästa delrapport från IPCC presenteras i april i år i Berlin och den handlar om hur vi kan och måste minska utsläppen. Den amerikanske nobelpristagaren Steven Chu har formulerat det på följande sätt: ”om vi inte byter riktning kommer vi att hamna där, dit vi är på väg.”  

 

Även klimatförnekarna har anledning att önska en avsevärd reduktion av den fossila andelen i världens energiproduktion. Bara i Kina dör 5000 gruvarbetare årligen i rena olyckor. Antalet som årligen dör i Kina av luftföroreningarna beräknas uppgå till 100 000. I USA produceras 40 procent av elen i koleldade kraftverk. Nobelpristagaren George A. Olah anger i sin bok Bortom olja och gas att 40 000 amerikaner årligen dör som en följd av de luftföroreningar som dessa kraftverk ger upphov till. Tjernobyl orsakade 43 människors död. Den befarade ökningen i dödsfall i cancer som en följd av olyckan har man aldrig statistiskt kunnat påvisa eftersom 20 procent av oss i vilket fall dör i cancer. Man har skattat att siffran kan uppgå till 4000. Slår vi ut det antalet på de 28 år som gått sedan dess blir det 143 människor per år. Alla vet säkert att Fukushima inte orsakat några dödsfall som en följd av kärnkrafthaveriet där 2011.

 

Det finns bara ett realistiskt alternativ som på ett avsevärt sätt kan reducera den fossila användningen i närtid och det är kärnkraften. Det är med stor nyfikenhet jag ser fram emot rapporten från Berlin.

 

Bengt Lindhé 

Mer ryckig förnybar el till varje pris

 

År 2013 var den totala användningen av el inklusive förluster vid överföring 139 TWh. Den totala produktionen uppgick till 149 TWh. För tredje året i rad hade Sverige nettoexport av el. Den uppgick till 10 TWh 2013. 2012 var nettoexporten 19,6 TWh. Kärnkraft var det kraftslag som producerade mest el 2013, 63,6 TWh eller 43 %. Vattenkraften stod för 60,8 TWh eller 40,8 %. Vindkraften slog ett nytt produktionsrekord med 9,9 TWh och stod för 7 % av totalt producerad el. Vår användning av el har varierat mellan 139 och 150 TWh under de senaste 25 åren. Vi har med andra ord ingen trendmässig ökning av vårt elbehov.

 

Mot den här bakgrunden är det anmärkningsvärt att det i dagsläget flaggas för mycket omfattande åtgärder för att öka vindkraftproduktionen. I budgetpropositionen för 2014 föreslår regeringen sänkt skatt för egenproducerad förnybar el. Satsningen utformas som en skattereduktion och är ett led i regeringens arbete för att öka andelen förnybar el. Går man in på http://www.regeringen.se/sb/d/17742/a/223350 står det att den här åtgärden skall öka konsumenternas ställning på energimarknaden vad man nu kan mena med det. Det är inte många av oss som kan producera el.

 

Skattereduktionen kommer att motsvara dubbelt så mycket som energiskatten. För en mikroproducent som levererar ut 20 000 kWh motsvarar det ungefär 12 000 om året. Ovanpå det kommer den ersättning man kan få från sitt elbolag för den el som man producerar och levererar ut på elnätet. Utgår man från att elbolaget betalar 30 öre/kWh innebär det ytterligare 6 000 kronor i intäkt. Totalt sett kan man tjäna 18 000 kronor om året om man börjar producera sin egen förnybara el. Dessa meningar är direkt hämtade från den ovan angivna skriften från Regeringskansliet. Detta innebär ett pris på 90 öre/kWh. Det pris som leverantörerna av el från vattenkraft och kärnkraft ligger i storleksordningen 30 öre.

 

Mot bakgrund av de ovan redovisade produktionssiffrorna undrar man varför den förnybara elen behöver denna fantastiska stimulans som finansieras med skattemedel.

 

Än mer förvånad blir man när man läser det senaste numret av Energimyndighetens skrift Energivärlden som kom ut den 21 mars 2014.  I en artikel med rubriken Fler elcertifikat ska ge mer förnybar el kan man läsa följande. I dagsläget är den s.k. kvotplikten för oss vanliga elproducenter 14,4 %. Den anger hur stor andel av vår konsumerade el som belastas av kostnaderna för de elcertifikat, som producenterna av förnybar el får utöver det normalpris som vattenkraft och kärnkraft får. I dagsläget är påslaget c:a 20 öre per kWh. Det gångna halvåret har normalpriset för el legat runt 30 öre. Vind- och solkraftsproducenterna har fått 50 öre tack vare elcertifikaten.

 

I den nu gällande elcertifikatslagen är kvoten för 2016 14,4 %. Energimyndigheten anser att kvotplikten skall höjas 2016 från 14,4 % till 23 % vilket innebär en sextioprocentig höjning. Det innebär en kostnadsökning för en villaägare med 360 – 700 kronor om året enligt samma artikel.

 

Med hjälp av skattepengar skall vind- och solkraftsproducenterna få 90 öre /kWh och utöver det ytterligare 10 öre i form av högre elcertifikat som vi kommer att se på elräkningen.

 

När man läser det här undrar man om den ena handen verkligen vet vad den andra gör. Lönsamheten i vindkraftproduktionen de senaste åren varit dålig. Anna-Karin Hatt vill gynna sina och miljöpartiets elproducerande partivänner som en uppmuntran inför valet.

 

Alla vet att vindkraften inte producerar någon el när det är vindstilla och så mycket sol har vi ju knappast vintertid då vi bäst behöver elen. Det är vattenkraften som fungerar som reglerkraft och fyller alla hacken i elproduktionen som vinskraftproduktionen resulterar i. Vetenskapsakademien har visat att vår vattenkraft inte kan kompensera för mer än 10 TWh vindkraftel. Svenska Kraftnät har höjt den gränsen till 18 TWh men det kostar miljarder.

 

Om nu lönsamheten i vindkraftproduktionen förbättras i den utsträckning som aviserats så innebär det självklart en kraftig utbyggnad på den kanten. Grundpriset för el som vatten- och kärnkraft producerar kommer då att reduceras vilket självklart bäddar för problem. Det överskott på el som vi redan har kommer att bli ännu mycket större vilket leder till krav på starkt utbyggt nät så att detta överskott kan exporteras. Nätkostnaderna handlar om miljarder.

 

Kan socialdemokrater, moderater, folkpartister och kristdemokrater vara med om att släppa loss de kostnadsökningar för vår el som Anna-Karin Hatt skisserar?

 

Bengt Lindhé

 

Spökröst från 1980-talet

 

Programmet ”En bok en författare” i kunskapskanalen sammanfattar på 20 minuter innehållet i en aktuell bok. Den 6 mars intervjuades Åsa Moberg om sin senaste bok med rubriken ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten: En bok om kärnkraft”. Med sin nya bok vill hon blåsa liv i de stämningar som florerade i Sverige efter olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl för att på det sättet få oss att stänga ner kärnkraften i Sverige och framförallt för att förhindra att våra nuvarande 10 kärnkraftreaktorer ersätts med nya och effektivare. Hon berättade att kärnkraft är dyr och att den orsakar mer koldioxidutsläpp än andra former för elproduktion men hon angav inte källan för den uppseendeväckande informationen. Mot den här bakgrunden kan det finnas anledning att anföra några aktuella fakta om elproduktionen i Sverige och världen.

 

År 2013 producerades i Sverige 149 TWh (terawattimmar  = miljarder kilowattimmar). Kärnkraft var det kraftslag som producerade mest el under året och stod för 63,6 TWh eller 43 % av totalt producerad el. Våra 2500 vindkraftverk producerade 9,9 TWh eller 7 procent av det totala. Vattenkraften producerade 60,8 TWh eller 40,8 procent. De senaste två åren har vindkraftselen ökat med 4 TWh men kärnkraftelen har under samma tid ökat med 8 TWh. Förklaringen till det kommer nedan. Skulle vi i dagsläget stänga av våra kärnkraftverk skulle hela Sverige gå i stå.

 

Kärnkraften är extremt dyr tycker Åsa Moberg. Den gångna vintern har elcertifikatet som vindkraftproducenterna får legat på nivån 20 öre. Baspriset för elen har legat runt 30 öre. Vindkraftproducenterna har med det fått 50 öre. Kärnkraftproducenterna betalar en effektskatt på 5 öre/kWh som ingen annan betalar. De har m.a.o. fått 25 öre per kWh eller hälften av ersättningen till vindkraftproducenterna. Vattenkraften har fått en förhöjd fastighetsskatt som gjort att även de ligger på halva ersättningsnivån jämfört med vindkraften.

 

När det gäller livsfarligheten är Åsa Moberg ännu värre ute. Tar vi Harrisburg först så dog inte en enda människa av den olyckan. Ingen människa behövde heller evakueras. Det tragiska med den olyckan var den skrämselpropaganda som den gav upphov till. Tar vi sen Fukushima 2011 så har upprepade FN-rapporter visat att ingen människa dött av strålskador. I många sammanhang kopplar man samman tsunamins nästan 20 000 dödsoffer med kärnkrafthaveriet för att få oss att tro att det var kärnkraftshaveriet som orsakade de 20 000 dödsfallen. Alla Japans 50 kärnkraftverk stängdes 2011 men den stora importen av kol och naturgas från Kina som måste ersätta kärnkraften har satt djupa spår i Japans ekonomi för att inte tala om de resulterande koldioxidutsläppen. Man diskuterar nu återstart av en del av landets kärnkraftverk. Tjernobyl då. Enligt en rapport från ”United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation” daterad 2008 dog 28 av arbetarna vid Tjernobyl av strålskador i samband med olyckan. De 6000 diagnosticerade fallen av tyroidea cancer resulterade i 15 dödsfall. De andra blev hjälpta av insatt jodbehandling. Det finns med andra ord bara 43 registrerade dödsfall som kan sättas i direkt samband med Tjernobylolyckan. Professor Olah (se nedan) gör bedömningen att upp till 4000 personer kan dö som en följd av den radioaktiva strålningen som haveriet medförde.

 

Det verkligt farliga är koleldade kraftverk. I de kinesiska kolgruvorna omkommer årligen 5000 arbetare i direkta olyckor. De stora dödstalen gäller skador på luftrören som all rök orsakar. Här är storleksordningen 100 000 om året. Fram till helt nyligen har 40 % av den amerikanska elen producerats av kolkraftverk. Nobelpristagaren George A. Olah skriver i sin bok Beyond Oil and Gas följande:”Globally, nuclear energy avoids the emission of more than two billion (miljarder) tonnes of CO2 per year. Air pollution, especially from SO2 emissions and sulphate aerosols produced in large quantities in coal burning power plants is estimated to be the cause of approximately 40 000 deaths per year in US alone.” För att ta det på svenska: 40 000 döda I USA varje år som en konsekvens av de koleldade kraftverken där. Det var mycket siffror men det är helt uppenbart att vi i Sverige inte har en realistisk uppfattning om den relativa farligheten av kärnkraft i jämförelse med fossileldade kraftverk. Tidskriften Environmental Science & Technology skrev i mars 2013: ”Using historical production data, we calculate that global nuclear power has prevented an average of 1.84 million air pollution related deaths and 64 gigatonnes (giga har 9 nollor) of CO2  equivalent greenhouse gas emissions that would have resulted from fossil fuel burning. Åter till Åsa Moberg:

Jag har inte läst mer än rubriken på hennes bok men det räcker att bli förfärad.

 

2012 producerade världen 21 400 TWh el varav 67 % var fossileldat (Sverige 146 TWh och 3 % fossileldat). 2050 beräknas världens elproduktion uppgå till 37 000 TWh varav 29 % beräknas vara fossileldad (källa Kungl. Vetenskapsakademien, 2013). Det innebär 10 730 TWh fossileldad el. Är det något som världen bör sträva efter är det att reducera den siffran så långt det bara går. Vind och sol i all ära men kärnkraften är ett måste i framtidens värld vad Åsa Moberg än säger.

 

Hur kommer det sig att elproduktionen från de svenska kärnkraftverken ökat betydligt de senaste åren? I en trepartiuppgörelse 1991 beslutades att slutpunkten för svensk kärnkraftproduktion skulle vara 2010. Mot den bakgrunden gjordes inga ansträngningar för att underhålla de reaktorer vi hade och produktionen sjönk från 64,3 TWh 2007 till 50,0 TWh 2009. Efter alliansregeringens beslut den 5 februari 2009 att ta bort avvecklingslagen och göra det möjligt att ersätta de nuvarande reaktorerna när de faller för åldersstrecket har elproduktionen från våra kärnkraftverk ökat betydligt. Redan 2011 hade produktionen ökat till 58,0 TWh och som angavs ovan blev det 63,6 TWh. Kommer Oskarshamn 2 i gång till hösten kan den kommande vintern komma upp mot 70 TWh. 

 

Bengt Lindhé

     

En kommentar till Lennart Söder

 

 

Varför skall vi skrota kärnkraften?

 

Färsk statistik från Energimyndigheten visar att kärnkraften producerade 63,6 TWh under 2013 och var därmed det kraftslag som producerade mest el i fjol. Det innebar att kärnkraften stod för 43 % av totalt producerad el. Efter alliansens beslut 2009 att ta bort avvecklingslagen har produktionen av kärnkraft ökat år för år. Vindkraften producerade under 2013 9,9 TWh eller mindre än en sjättedel av kärnkraften. Skall vi ersätta dagens kärnkraft med vindkraft måste vi 6-dubbla dagens mer än 2000 vindkraftverk. Hur ser Sverige ut med 12 000 vindkraftverk?

 

Tyskland håller på att avveckla sin kärnkraft och ersätta den med vind- och solkraft. Resultatet är att de tyska konsumenterna har de högsta elpriserna i Europa. Jag tror det är svårt att övertyga oss om att alla de åtgärder Lennart Söder föreslår skulle resultera i något annat. Att skrota den svenska kärnkraften som redan är avskriven men som till sina huvuddelar kan fortsätta att producera el till 2030 eller längre och i stället bygga ut den förnybara el som redan nu är tungt subventionerad är inte välbetänkt för att yttra sig skonsamt. Skall vi ersätta den svenska kärnkraften med förnybart 2030 så skall vi vänta med utbyggnaden av det förnybara. Livslängden på ett vindkraftverk lär vara 15 år varför de vindkraftverk vi bygger nu är skrotfärdiga innan det är dags att ersätta de nuvarande kärnkraftverken.

 

 EU-kommissionen har beslutat att EU:s koldioxidutsläpp skall sänkas med 40 % före 2030. Att vi i Sverige i det läget skall ersätta vår fossilfria elproduktion med något som innebär ökad användning av naturgas kan bara de som har ekonomiska intressen i vindkraft tycka.

 

Bengt Lindhé

 

Kan 117 miljoner danska kycklingar ändra vår attityd i GMO-frågan?

 

GMO betyder genetiskt modifierade organismer. Resulterande växter kallas GM-växter. GMO innebär att man introducerar nya egenskaper i en växtart genom att överföra gener från andra arter. 81 % av världens sojaproduktion baseras på GMO-förädlade sorter, 64 % av bomullen, 29 % av majsen och 23 % av rapsen. I dag har människor ätit genmodifierad majs i 20 år utan dokumenterade fall där någon tagit skada. Nyligen sammanställde EU-kommissionen tio års riskforskning på GM-växter. Fler än 500 oberoende forskargrupper hade under den här tiden studerat om GM-växter innebar några särskilda risker jämfört med konventionella växter. EU sammanfattade rapporten med att GM-växter i sig inte är mer riskfyllda för människa eller miljö eller innebär större risker än konventionella växter.

 

För miljörörelserna är GMO ett rött skynke. Inga argument biter på Biodynamiska föreningen, Naturskyddsföreningen, Ekologiska bönder, Sveriges småbrukare  eller KRAV.  Internationellt är det Greenpeace och Världsnaturfonden. Man har lyckat stoppa professor Olof Olssons klimattåliga aspar eftersom genen för stryktålighet kom från en fisk. Naturskyddsföreningen ledde anfallet. I Sverige ville Lyckeby stärkelse ta fram en fabrikspotatis  med en förändrad stärkelseprofil som skulle användas inom pappersindustrin. Amflora fick den heta. Till en början mötte man inga protester vare sig från miljörörelsen, närboende eller kommunpolitiker mot de omfattande försöksodlingarna. Under tiden vaknade emellertid GMO-motståndet till liv inom EU. Flera EU-länder vägrade att säga ja till någon GM-växt innan ett effektivare regelverk var infört. EU fick ett av världens hårdaste regelverk kring GM-grödor 2002. En obligatorisk märkning infördes på foder och livsmedel som innehöll GMO-ingredienser. Under åren av väntan på EU-reglerna köpte den tyska kemijätten BASF in sig i Amflorapotatisen. 14 år efter att den första ansökan om kommersiell odling lämnades in kom marknadsgodkännandet. Greenpeace lyckades stoppa de fortsatta försöken. En torsdag i maj 2011 kedjade sig ett tiotal aktivister fast i lagerdörrarna innanför vilka 600 000 GM-potatisar fanns som var redo för sättning. Det hände i Nedre Vojjakala norr om Haparanda. Konflikten drog folk från hela Europa. Aktivisterna knackade dörr och delade ut flygblad. Den 16 januari meddelade BASF att man gett upp tanken på produktion i Europa. I stället skulle man satsa på Amerika och Asien.

 

Det mest upprörande fallet av bojkott mot GMO gäller det gyllene riset som har implanterat betakaroten som omvandlas till A-vitamin. Hundratusentals barn i världen vars huvudsakliga kost är ris dör av brist på A-vitamin. En enda skål av det gyllene riset täcker 60 % dagsbehovet av A-vitamin. Greenpeace har åtminstone hittills lyckats stoppa lanseringen av det gyllene riset. Man tycker att barnen i stället skall äta vitamintabletter. Greenpeacegrundaren Patrick Moore som för länge sedan hoppade av organisationen anser att Greenpeaces motkampanj är ett brott mot mänskligheten.

 

En notis i ATL den 10 januari väckte helt plötsligt hopp. Från och med februari månad 2014 är det fritt fram för danska slaktkycklingsproducenter att ge genmodifierat foder till sina djur. Stigande foderpriser och minskande efterfrågan på kycklingar som fötts upp garanterat GMO-fritt ligger bakom beslutet. Enligt Dansk slaktefjerkræ skall 117 miljoner kycklingar bli redo för slakt i Danmark under 2014. Det blir 21 kycklingar på varje dansk. Skulle det kunna tänkas att attityden gentemot GMO luckras upp vid årets slut om Danmarks 5,4 miljoner medborgare fortfarande lever när vi firar nyår nästa gång?

 

Bengt Lindhé

Om GMO, ekologiskt lantbruk och KRAV

 

Torbjörn Fagerström har tidigare varit prorektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala och professor i teoretisk ekologi vid Lunds universitet. I det senaste numret av tidskriften Sans har han sammanfattat mycket av sina tidigare redovisade åsikter om ekologiskt lantbruk, GMO (genetiskt modifierade organismer) och marknadsföring av bl.a.  KRAV-odlade produkter. Skulle jag utse någon som vår främste sanningssägare på dessa områden så är det Torbjörn Fagerström.

 

Låt oss börja med GMO. Globalt sett har kommersiell odling av gentekniskt modifierade grödor pågått under närmre 20 år på en sammanlagd areal av mer än en miljard hektar utan att några faror som kan hänföras till själva förädlingstekniken har framkommit.  EU satsade 300 miljoner Euro för att utröna om GMO orsakar högre risk för människor och miljö än traditionellt förädlade växter. Man fann ingen sådan förhöjd risk. Ändå fortsätter EU att inta en extremt restriktiv hållning till GMO och omgärdar GMO-grödorna med ett tungt och komplicerat regelverk. Det finns intressegrupper som vinner på att misskreditera GMO. Konsekvensen är att kommersiell odling av GMO-grödor knappast förekommer i Europa. Det tyska kemiföretaget BASF har stoppat odlingen av industristärkelsepotatisen Amflora och den bladmögelresistenta potatissorten Fortuna. Även i Sverige stoppades marknadsföringen av Amflora. Greenpeace jublar. Varken vetenskap eller beprövad erfarenhet ger anledning till något motstånd mot GMO-grödor. 81 procent av världens sojaproduktion baseras på GMO-förädlade sorter, 64 procent av bomullen, 29 procent av majsen och 23 procent av rapsen. Det gyllene riset kommer att rädda livet på miljontals barn när det blir helt accepterat.

 

För cirka 20 år sedan satte den svenska regeringen helt irrationellt upp som mål att 20 procent av det svenska jordbruket skulle vara ekologiskt. Forskningen har inte kunnat påvisa den miljönytta som man initialt trodde på. Om det hade funnits krav på saklighet och vetenskaplig förankring förknippade med kriterierna skulle 20-procentmålet ha skrotats. Det enda som tycks någorlunda säkert är att om man bedriver ekologiskt jordbruk konsekvent under lång tid så leder det till allt lägre avkastning. Aktuell forskning pekar på en 40-procentig reduktion av grödorna.

 

Den tredje punkten som Fagerström gisslar är certifieringar utan kontroll och insyn. När det gäller KRAV, Bra Miljöval och 16 olika miljömärkningar som Wikipedia har listat finns det ingen instans som har ansvar för att kontrollera om detta bara är humbug och geschäft.

 

Ett antal intressegrupper tillåts driva sina utomvetenskapliga agendor så att de blir normbildande i samhället utan att det politiska systemet vågar sätta ner foten. Kärntrupperna utgörs av miljöorganisationer som Greenpeace, Svenska naturskyddsföreningen och Miljöpartiet. Fagerström avslutar med att konstatera att vi ofta visar en alltför långt driven tolerans – för att inte säga underdånighet – gentemot dessa intresseorganisationer och deras utomvetenskapliga agendor.

 

Bengt Lindhé

Protester i Bryssel mot tyska Energiewende

 

Energiewende är det tyska ordet för den omställning från kärnkraft till förnybart i Tyskland som skall vara genomförd 2022. Det finns i dag 9 kärnkraftreaktorer kvar i drift efter det att man stängde 7 reaktorer som en direkt följd av Fukushimaolyckan jämte en reaktor som inte varit i drift de senaste fyra åren. Innan man hade stängt någon reaktor svarade koleldade kraftverk för 41 % av elproduktionen och kärnkraften 23 %. Omställningen till förnybar energi innebär att en mix av vind och sol skall producera 35 % av elen 2022.

 

Den tyska omläggningen till förnybart är dyr för de vanliga elkonsumenterna eftersom utbyggnaden av vind och sol är starkt subventionerad. Företagen som står för utbyggnaden har förkörsrätt till näten och är garanterade ett fast pris i 20 år. Påslaget för ekosatsningen kostar de vanliga konsumenterna 56,3 öre för varje kilowattimme. Elräkningarna är en tung post för den tyska normalfamiljen som bor i lägenhet. Obetalda elräkningar gör att avstängd el är en realitet för många. Den elintensiva industrin slipper en stor del av påslaget för ekosatsningen för att inte tappa i konkurrenskraft mot liknande fabriker i andra EU-länder.

 

En artikel i nr 51 av årets Der Spiegel avslöjar att Energiewende hotas av protester från Bryssel. Joaquin Almunia heter den EU-kommissionär som ansvarar för bevakningen av EUs konkurrenslagstiftning. Han menar att de förmåner som de elintensiva företagen i Tyskland som cement-, aluminium- och kemtekniska fabriker får del av i och med att man slipper påslaget för ekosatsningen strider mot EU-reglerna. Bara för 2014 beräknas den totala avlastningen uppgå till 5,1 miljarder Euro. Almunia menar också att det kan bli fråga om återbetalning av de förmåner man haft sedan ekosatsningen påbörjades. Dow Chemical har 5000 medarbetare i Tyskland. Tar man bort förmånerna under 2014 blir merkostnaden för elen 400 miljoner Euro. I ett slag påverkas lönsamheten i företaget. En sannolik konsekvens blir att man flyttar hela verksamheten till USA som i dagsläget har låga elpriser bl.a. som en följd av den billiga naturgasproduktionen.

 

Men Merkel är stridsberedd. Hon har just haft en dust med EU om CO2 utsläppen från den tyska bilindustrin. Kommissionen får inte såga av den gren som Europa vilar på menar hon. Men det är inte bara EU som är ett problem för Energiewende. Elkonsumenterna är missnöjda med Europas högsta elpriser, alla industrier får inte rabatt på elen och är missnöjda av den anledningen, den mesta vindkraften finns i norra Tyskland varför man måste bygga hundratals mil med nya elledningar för att den skall kunna levereras till södra Tyskland som förbrukar mest el. Eftersom den förnybara elen har förkörsrätt till näten är det dålig lönsamhet för den elproduktion som de gasdrivna reaktorerna står för. Många riskerar att stängas. Samma gäller för de koleldade reaktorerna men deras produktionskostnader är lägre. Alltmer av reglerkraften kommer därför från det hållet. Någon reduktion av de tyska utsläppen av koldioxid har man inte sett än. Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott konstaterade i juli 2013 följande: ”Tyskland kommer att ersätta elproduktionen (från de nerlagda kärnkraftverken) till stor del med fossilbaserad kraft och därmed frångå den i EU framförhandlade utsläppsminskningen! När all kärnkraft är stängd kommer Tyskland enligt beräkningar att ha byggt upp ökade utsläpp på hela 100 miljoner ton koldioxid (per år), vilket är dubbelt så mycket som Sveriges totala utsläpp från dagens förbränning av fossila bränslen”. Vi får skatta oss lyckliga för att experimentet med att ersätta kärnkraft med förnybart äger rum i Tyskland och inte i Sverige.

 

Bengt Lindhé

En miljon metanolbilar i Kina


Metanol kallas också träsprit. Det är den enklaste alkoholen. Vi kan blanda in åtminstone 10 % metanol i bensinen med de motorer vi har. För någon tusenlapp kan vi ställa om insprutningen så att vi kan köra på enbart metanol. FlexFuel Vehicles finns redan i USA. Sådana bilar känner av vad som finns i tanken, bensin, etanol eller metanol. Föraren kan tanka det som är billigast för dagen. Metanol har bara hälften så mycket energi per liter som bensin så man måste tanka oftare om man kör på ren metanol. I USA är metanolen bara hälften så dyr som bensinen även om man beaktar körsträckan. Det är den omfattande tillgången på naturgas i USA (som i en process kan omvandlas till metanol) som har reducerat priset på metanol till 1,64 kr per liter. I USA väntar man på en ny lag som skall släppa loss konkurrensen mellan bensin och metanol.

 

I Kina finns det liksom i USA riklig tillgång på skiffergas som man har lärt sig av amerikanarna att utvinna. Det var också amerikanska förebilder till metanolbilarna. Kina är i dag världens största producent av metanol och täcker   25 procent av världsmarknaden. Det finns nu mer än en miljon metanolbilar på de kinesiska vägarna och metanol ersätter 5 – 8 % av bensinförbrukningen.

 

DME är en förkortning av dimetyleter. Med en enkel procedur kan metanol förvandlas till DME som är ett lämpligt ersättningsmedel för dieselolja som drivmedel i den tunga trafiken. Vetenskapsakademien organiserade ett seminarium i Göteborg den 9 december med rubriken The 2013 Nobel Week Dialogue, Exploring the Future of Energy. Volvochefen Olof Persson inledde den avslutande sessionen som hade rubriken Envisioning future transport systems. I andanom reste han med buss till Växjö 2035.  Det var DME i tanken på bussen. Det återspeglar Volvos framtidsvision av en fossilfri trafik 2035. Volvo har redan 10 lastbilar i kommersiell trafik som tillsammans gått mer än 100 000 mil. Man kan tanka DME på fyra ställen i Sverige, Piteå, Stockholm, Göteborg och Jönköping. När Open Fuel Standard Act 2013 har accepterats av den amerikanska kongressen planerar Volvo att saluföra DME-lastbilar i Kalifornien.

 

I dagsläget framställs huvuddelen av metanolen av naturgas men det är en övergångslösning. I början av Volvos metanolprogram tillverkades DME av svartlut som är en restprodukt vid papperstillverkningen. Skogsprodukter är m.a.o. ett alternativ till naturgasen. Den slutgiltiga lösningen är att tillverka metanolen av koldioxid från atmosfären i kombination med väte som man får genom elektrolys av vatten. Den givna lösningen för en fossilfri trafik i Sverige 2035 är metanol till de personbilar som inte är eldrivna och DME till sjöfart, flyg och tung trafik.

 

Anna Karin Hatt behöver inte se så hjälplös ut när hon pratar om en fossilfri trafik 2035. Den tekniska lösningen finns redan. I avvaktan på att det blir volymer på produktionen av metanol och DME från skogsprodukter och atmosfärens koldioxid (fossilfritt båda delarna) kan vi trimma in motorerna med den billiga metanol som USA och Kina i dag producerar med hjälp av naturgas.

 

Bengt Lindhé  

Brasilien först med Flex Fuel bilar

 

USA går i väntans tider på att kongressen skall godkänna Open Fuel Standard Act of 2013 som skall göra det möjligt för de amerikanska bilisterna att fritt välja mellan bensin, metanol och etanol när de tankar sina bilar. Flex Fuel Vehicles (FFVs) kan då bli tillgängliga i bilhandeln och metanol liksom etanol blir tillgängliga på mackarna i den takt man hinner ställa om från ren bensin. Det stora som hänt i USA är den plötsliga tillgången till nästan obegränsade mängder metanol som kan produceras till mycket konkurrenskraftiga priser av den naturgas som nu produceras från skiffrar med helt nya metoder. Går Open Fuel Standard Act igenom väntar en dramatisk scenförändring. OPECs monopolprissättning på olja kommer inte längre att påverka drivmedelspriserna i USA. Hur vi kommer att påverkas av detta kan vi inte föreställa oss.

 

Israel har med 1 miljon dollar prisbelönat de amerikanska forskare som uppfann metoden att i ett steg transformera naturgas (metan) till metanol. Man har stora naturgastillgångar strax utanför sin egen kust i Medelhavet som snart skall befria landet från den dyra oljan från de angränsande oljeproducerande arabländerna.

 

I skuggan av allt detta har utvecklingen i Brasilien kommit i skymundan. Brasilien har nyligen passerat Storbritannien som världens sjätte största ekonomi efter USA, Kina, Japan, Tyskland och Frankrike. Mycket stor jordbrukspotential har gjort att tillgången till etanol i stort sett är obegränsad i Brasilien.

 

Redan 1980 blev etanol tillgängligt på alla mackar för bilar som kunde köra på etanol. Det var först 2003 som man fick Flex Fuel bilar som kunde tankas med bensin eller etanol beroende på priset. Bilarna kände själva av vilken sorts soppa det var i tanken. Redan året efter var 22 % av de sålda bilarna Flex Fuel och år 2010 hade den siffran gått upp till 94 %. På den brasilianska marknaden finns det i dag 80 olika bilmodeller med Flex Fuel från de 12 ledande biltillverkarna. Alla de kända märkena är med i bilden.

 

Vi kan m.a.o. konstatera att Brasilien var först med Flex Fuel även om man där bara väljer mellan bensin och etanol. I USA blir det metanol som blir huvudkonkurrenten till bensin. Metanol kostar nu inte mer än 1,64 kronor per liter i USA. Om Open Fuel Standard Act antas av den amerikanska kongressen kommer världsekonomin plötsligt att få nya spelregler.

 

Bengt Lindhé

En miljon dollar till metanolforskare

Israeliska staten har prisbelönt George A. Olah och G.K. Surya Prakash med 1 miljon dollar för deras innovationer när det gäller alternativa fordonsbränslen. Olah är nobelpristagare i kemi och Prakash är hans medarbetare på University of Southern California. Deras första bedrift var att påvisa att metanol kan tillverkas av koldioxid från skorstenar eller från atmosfären i kombination med vatten. Det går åt energi i den processen. Vi kan späda ut vanlig bensin med metanol och utan större kostnad kan moderna bilar ställas om för ren metanoldrift. DME (dimetyleter) är en gas som metanolen kan omvandlas till. För den tyngre trafiken passar DME bättre än metanol. Vi har redan fyra mackar med DME i Sverige. Den första macken byggdes i Kungens kurva. Svartlut från papperstillverkning i Norrland låg bakom den DME som var tillgänglig på de nämnda mackarna för ett lyckat projekt med 10 Volvo lastbilar i kommersiell trafik som tillsammans gått över en miljon kilometer.

 

Bedrift nummer två av Olah och Prakash var att påvisa att metanol kunde tillverkas av metan i ett enda steg. Energin för processen kommer från det första steget i processen där en del metan förbränns. Den naturgas (metan) som nu är tillgänglig i USA tack vare fracking av skiffrar gör att metanol i mycket stora mängder kan bli tillgängligt där. Med flex-fuel bilar som går att köra med metanol, etanol eller bensin har man nu en teknik som i ett steg kan befria världen från OPEC:s universella styrning av priset på olja.

 

Sannolikt kan Israel bli det land i världen som först av alla på bred front kommer att tillämpa tekniken för tillverkning av metanol/DME från metan. Utanför Israels kust i Medelhavet finns under havsbotten rika fyndigheter av naturgas som ju är metan. Priset till Olah och Prakash bekräftar Israels ambition att så snart som möjligt bli kvitt grannländernas oljemonopol. Premiärminister Netanyahu föreslog nyligen i ett tal att de dominerande alkohol-bränsleekonomierna Amerika, Brasilien och Kina skulle gå samman för att skapa en värld med fordonsbränslen vars priser avgjordes av den fria marknaden.

 

Bengt Lindhé

Kommer USA att bryta OPEC:s oljemonopol?

Metanol är en alkohol som kan framställas helt fossilfritt av vatten och koldioxid från skorstenar eller från atmosfären. Man måste då tillföra energi. I dagsläget när den nya tekniken med s.k. fracking tillämpas vid utvinning av metan från skiffrar översvämmas inte minst den amerikanska marknaden av billig metan, som i ett steg kan omvandlas till metanol. Vid all oljeutvinning får man samtidigt metan. På många ställen i världen, även i USA, bränner man (flaring) den här metanen. Ingen har räknat ut hur mycket metan det handlar om men det rör sig om astronomiska volymer. Man kan köra bilar på metanol efter marginella ändringar av insprutningen, inget sot i avgasröret. En nackdel är att tanken måste vara större om man vill ha samma räckvidd som med en bensinmotor. I framtiden kommer sannolikt metanol att användas som bränsle i elbilar vars el genereras i bränsleceller (DMFC, Direct Methanol Fuel cell). I det fallet räcker volymen på gamla bensinbilen för att ge samma körsträcka. I avgasröret kommer vattenånga. Med DMFC har man en elbil som man inte behöver ladda. Att tanka den nödvändiga metanolen görs lika snabbt som en bensintankning.

 

Metanol kan enkelt omvandlas till DME (dimetyleter) som är en gas men som blir vätska redan vid 5 bars tryck. Mycket lägre tryck än som krävs för metan för att inte tala om väte. De tyngre motorerna drivs med fördel med DME. Volvo har redan lastbilar som drivs med DME i Sverige. Den förste DME-macken byggdes i Kungens kurva för ett par år sedan. Nu har ytterligare tre tillkommit. I dagarna förbereder Volvo lansering av DME-lastbilar i USA.

 

Det händer dramatiska saker i USA just i dessa dagar. 2005 var USA till 60 % beroende av import för sin oljeförsörjning. I dag är man nere på 36 % och bara 9 % av oljan kommer från mellanöstern. Man har också i USA utvecklat bilar som man kallar Flex-Fuel. Det innebär att man kan tanka med etanol, metanol eller bensin. Bilen själv håller reda på vad som finns i tanken. Metanol kan man nu köpa för 1,64 kronor per liter i USA. Det som akut hindrar en snabb övergång till metanol för personbilarna och DME för lastbilarna är lagar som hindrar biltillverkarna att tillverka Flex-Fuel-bilar och drivmedelshandeln att tillhandahålla metanol-DME. En ändring av dessa lagar är sannolikt också en förutsättning för Volvos exportsatsning. Det är bara en tidsfråga innan metanproduktionen i USA efter omvandling räcker för att förse landet med den metanol och den DME som den amerikanska trafiken skulle behöva.

 

Det finns ett lagförslag som heter Open Fuel Standard Act of 2013 som just nu övervägs i amerikanska kongressen. Går detta lagförslag igenom liksom förslaget att tillåta Flex-Fuel bilar resulterar detta i en dramatisk revolution av den amerikanska biltrafiken, lägre kostnader och mindre koldioxidutsläpp. Hur det kommer att påverka oss och den internationella oljehandeln räcker fantasin inte till för att lista ut. Man kan bara gissa att volvoaktien kommer att stiga hemma hos oss.

 

Bengt Lindhé  

 

  

Tvågradersmålet utom synhåll

 

En fristående internationell organisation som heter International Energy Agency (IEA) har nyligen gett ut en skrift som heter World Energy Outlook som på ett förtjänstfullt sätt försöker skapa en bild av den framtida utvecklingen av tillgång och efterfrågan på energi i världen. Det här är ett försök att återge huvuddragen i den rapporten.

 

Oljebehovet ökar

 

Oljeanvändningen uppgår till 87,4 miljoner fat per dag och kommer att öka till 99,7 miljoner fat per dag 2035. Det är ökningen av transporterna i Kina, Indien och Mellanöstern som bidrar till ökningen trots att efterfrågan på olja kommer att minska inom OECD. Antalet personbilar kommer att öka till 1,7 miljarder.

 

Naturgasen ökar i volym

 

I alla scenarier ökar efterfrågan på naturgas. Kinas konsumtion uppgick till 130 miljarder kubikmeter 2011 och ökar till 545 miljarder 2035. Låga priser och rik tillgång kommer att göra naturgasen till den största komponenten i den globala energimixen 2030. Naturgas från markskiffrar kommer att öka främst i Kina, USA och Australien. Miljöproblem och begränsad tillgång till vatten kan bli framtida bromsklotsar.

 

Kolet dominerar än så länge

 

Kolet har stått för nära nog hälften av ökningen i den globala energiefterfrågan det senaste decenniet och har varit större än ökningen av den förnybara energin. Även på den här punkten är det utvecklingen i Kina och Japan som dominerar. Efterfrågan på kol förväntas öka till 2020 för att sedan förbli på den nivån till 2035. År 2025 kommer Indien att överta USA:s roll som världens näst största användare av kol.

 

Elproduktionen ökar

 

Världens behov av el växer nästan dubbelt så snabbt som behovet av energi totalt. Kolet kommer att behålla positionen som den ledande energikällan men hälften av ökningen kommer att baseras på förnybar energi. I Kina kommer ökningen av den koleldade elen att bli nästan lika stor som den sammanlagda ökningen av kärnkraft, vind- och vattenkraft.

 

Fortsatt ökning av kärnkraften

 

I absoluta termer kommer kärnkraften att öka men inte lika snabbt som i tidigare prognoser. Kina, Korea, Indien och Ryssland ökar kärnkraftvolymen. Japan och Frankrike kan komma att följa det tyska exemplet. 

 

Det förnybara tar plats i solen

 

En stabil ökning av vattenkraften och en snabb tillväxt av vind- och solenergi har cementerat den förnybara elens betydelse i den globala energimixen 2035 då en tredjedel av elen förväntas bli förnybar. Solenergin växer snabbast.

 

Är 2o C målet möjligt?

 

Den skisserade utvecklingen ovan leder till en förväntad temperaturökning på 3,6o C. Målet i klimatdebatten om en höjning av jordens temperatur med högst 2o C kan uppnås bara om man begränsar konsumtionen av fossila bränslen till en tredjedel av de kända reserverna före 2050. Om de rapporterade sambanden mellan koldioxidutsläppen och klimatförändringarna visar sig hålla streck finns det för närvarande ingen realistisk plan för hur 2-gradersmålet skall kunna realiseras. Sveriges andel av de globala utsläppen av koldioxid utgör mindre än 2 promille. Höga skatter på drivmedel och fler vindkraftverk i Sverige ger inga mätbara klimateffekter. Nycklarna till framtidens klimat finns i USA, Kina och Indien.

 

Bengt Lindhé  

Tyska Energiewende i en återvändsgränd

 

I en tidigare artikel har jag berättat om att Tyskland har Europas dyraste el med 2,63 kr per kWh. Redan nästa år blir det ännu dyrare. Många hushåll som inte orkar med elräkningen drabbas av att elen stängs av. Det är huvudsakligen personer som bor i lägenhet som drabbas. Husägarna kan få del av de generösa stöden för förnybar energi genom att sätta solfångare på sina tak. I avvaktan på det tyska valet i slutet av september händer mycket lite. Politikerna vill inte prata om det men efter valet måste något ske om inte hela projektet skall landa i en katastrof.  Vindkraftverken har prisgarantier i tiotals år. Ibland producerar vindkraften långt mer än vad man kan ta tillvara. Trots det får de ersättning för varje kWh man skulle ha levererat till nätet.

 

Man har två prislistor när det gäller elproduktion. Producenter av förnybar el får alltid sitt garanterade pris. När det inte blåser och solen inte skiner gäller marknadspriser för den el som då produceras med stenkol, brunkol eller gas. Ur miljösynpunkt är gasen utan jämförelse det bästa men elen från brunkolskraftverken är billigast och blir därför den som först kommer till användning. Nya effektiva gaskraftverk går med förlust.

 

En huvudvärk för framtiden är den havsbaserade vindkraften som man håller på att bygga ut. Långt ute i Nordsjön, 7 mil från ön Norderney bygger man på djupt vatten vindkraftverk som år 2020 skall producera 10 gigawatt eller lika mycket el som 10 kärnkraftverk. Man bygger också en stor stålbox som skall samla upp elen från de olika vindkraftverken. Bara den boxen kostar 1 miljard Euro. Till detta kommer sedan kostnader för en kabel in till land och sedan för ledningar som skall leda strömmen till södra och västra Tyskland som har den största elförbrukningen. Dåligt väder på Nordsjön och tumlare fördröjer utbyggnaden som redan är försenad. Det är mer vind till havs men trots det räknar man med att priset på elen blir två eller tre gånger högre än priset på den el som produceras av vindkraftverken på land. Man räknar med att elen kommer att kosta 3,50 kr per kWh år 2020 om man nu ens kommer att fullfölja projektet. I juli hade Der Spiegel en artikel som berättade om det växande motståndet mot utbyggnaden av vindkraften på land som planeras omfatta 60 000 nya vindkraftverk. Artikeln berättade om en 180 m hög anläggning. Vid invigningen nedkallade den lokale prästen Guds välsignelse över anläggningen men grannarna ändrade snart åsikt när de upplevde ”the whirr of the blades”. Artikeln avslutas med att Tysklands beslutsamhet att ersätta vindkraften är i fara på grund av det växande vindkraftmotståndet.   

 

Det finns andra tekniska vidunder som redan har sett sina bästa dagar. I Dresden finns en vattenpool som är ett tunnland stor. På somrarna är det en populär badplats. När man har billig överskottsel pumpas vatten upp till en annan vattenreservoar som ligger 140 m högre. Mitt på dagen då efterfrågan på el är stor går vattnet den omvända vägen via stora turbiner som producerar el. En tanke har varit att bygga ut den här formen av anläggningar men de timmar på dagen då priset är som högst är så få att lönsamheten är i fara. Vattenfall har haft stora intressen i sådana anläggningar. Som mest fanns det 20 stycken. Dresdenanläggningen skall stängas inom två år.

 

Ett helt färskt uppslag är att använda överskottselen då det blåser mycket till att producera väte genom elektrolys av vatten som lagras i naturgasnätet och som sedan kan användas för att driva bilar med bränsleceller eller för att generera el. Man kan också producera metan. För mer än fem år sedan föreslog nobelpristagaren George A. Olah att man skulle producera metanol av koldioxid och vatten med hjälp av överskottsenergi. Ersätter vi sedan bensin och diesel med metanol eller DME får vi en fossilfri trafik. Det är bara att hoppas att man kommer på det också i Tyskland så småningom för då finns det en chans att Energiewende kan överleva.

 

Bengt Lindhé

Elektricitet - en lyxvara i Tyskland

Det finns röster i Sverige som vill att vi i skall kopiera tyska Energiewende, som är namnet på den process som är på gång där för att med förnybar energi ersätta de årliga 141 TWh el som de tyska kärnkraftverken producerat. Hela omläggningen skall vara klar 2022. Då skall 35 % av elen vara förnybar mot dagens 23%. Nu är inte alla tyskar nöjda med det som sker. Tidskriften Der Spiegel hade helt nyligen en artikel med rubriken Das Strom-Phantom (strömhjärnspöket). Artikeln illustrerades med en Greenpeace-protest framför kanslerkontoret. Tidskriften Handelsblatt GmbH var inte sämre. Der Irrsinn der Energiewende. (Vansinnet med Energiewende) hette deras bild. Bilden som illustrerade den artikeln är tydlig nog. Det som är anmärkningsvärt är att Greepeace i Tyskland är negativa till Energiewende eller åtminstone de åtgärder som Energiewende resulterat i. I Sverige är Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet (och enstaka Centerröster) varma tillskyndare av en ersättning av den svenska kärnkraften med förnybar energi.


Det centrala budskapet i Der Spiegel och Handelsblatt gäller ekonomin. I Tyskland har den förnybara energin förkörsrätt till nätet och nya producenter garanteras ett fast pris på producerad el de närmaste 20 åren. Detta stadgas i den så kallade EEG-lagen (Erneuerbare-Energien-Gesetz). Dagar med full blåst och rikligt med solsken får producenterna av den förnybara energin ( Sol, vind, vatten och biogas) full ersättning för alla producerade kilowattimmar även om ingen har nytta av dem. Det är konsumenterna som betalar. Eftersom det också förekommer vindstilla dagar utan solsken måste man ha tillgång till reglerkraft som kan täcka elbehovet i Tyskland till 100 %. För att kompensera elen från kärnkraftverken som skall vara avstängda 2022 moderniseras och nyproduceras nu 17 kolkraftverk och 29 gaskraftverk. Elen från gaskraftverken är dyrare än el från de koleldade kraftverken och därför håller man liv i kraftverk som drivs med brunkol och stenkol. Förra året var utsläppen av CO2 högre än året förut och man räknar inte med någon nedgång fram till 2022.

 

Tyskland har Europas dyraste el. Ett tyskt normalhushåll betalar i dagsläget 2,63 kr per kWh och nästa år beräknas priset bli ytterligare 10 öre dyrare. El är med andra ord en lyxvara. För husägare med solpaneler på taket är priset inget problem tack vare det garanterade priset på den producerade förnybara elen. Det är familjer som bor i lägenhet som drabbas. Der Spiegel anger att 300 000 hushåll årligen drabbas av en avstängning av eltillförseln eftersom de inte betalt sina elräkningar i tid. Man talar om strömfattigdom. Man blir inkopplad igen på nätet först efter förhandlingar om avbetalning av skulden och till det måste man betala en återanslutningsavgift. 

 

Tyskland går till val i slutet av september men energifrågan är trots allt ingen het fråga. Både regering och opposition är eniga om att Energiewende skall genomföras men oppositionen kritiserar regeringen för att ha släppt igenom allt vind för våg. SPD vill ha sänkta elpriser.  I en kommande artikel skall jag redovisa de tekniska alternativ som prövats och som diskuteras. I Tyskland talar man nu om att kopiera Sveriges modell med elcertifikat. Bidragen till den förnybara elen i Sverige är bara en tiondel av motsvarande kostnad i Tyskland. Att ordet kärnkraft är tabu i Tyskland framgår av beskrivningen i Der Spiegel av elproduktionen i Sverige Där står det bara att vattenkraften står för 45 % av vår elproduktion. Inte ett ord våra10 kärnkraftverk som producerar el åtminstone till 2030.

 

I dagarna överlämnas ett betänkande till regeringen i Tyskland med rubriken Konkurrens i tider med energi- omställning. Man konstaterar där att

1. Energiewende belönar de minst effektiva anläggningarna.

2. Energiewende inte bidrar till en reduktion av utsläppen av växthusgaser.

3. Strömförsörjningen äventyras och

4. Omläggningen är till nackdel för familjer med en ansträngd ekonomi.

 

Rådgivare till regeringen förordar en nystart av Energiewende annars blir kostnaden 50 miljarder Euro (438 miljarder kronor) per år. Vad som än händer: låt oss slippa en kopia av Energiewende i Sverige.

 

Bengt Lindhé   

Kärnkraften gick med 94 procents effektivitet de kallaste månaderna den gångna vintern

I en tidigare artikel har jag recenserat det som stod om vindkraft i Svenska Kraftnäts rapport till Näringsdepartementet om kraftbalansen den gångna och den kommande vintern. Den här artikeln behandlar det som stod om kärnkraft.

 

Den svenska kärnkraften har levt ett omväxlande liv. Vi som är lite äldre minns Birgitta Dahl som fick igenom tankeförbudslagen 1987. Det blev i lag förbjudet att göra konstruktionsritningar, beräkna kostnader eller på annat sätt förbereda byggandet av nya kärnkraftreaktorer. Dessbättre avskaffades den lagen 2006. Ingvar Carlsson fick 1991 med Centern och Folkpartiet i en bred energipolitisk uppgörelse om avveckling av kärnkraften. Uppgörelsen innehöll inga tidsangivelser för inledningen men 2010 skulle all kärnkraft vara avvecklad. Barsebäckreaktorerna stängdes 1999 respektive 2005. Den 5 februari 2009 beslutade alliansregeringen att ta bort avvecklingslagen för de återstående 10 reaktorerna. Fram till dess levde de 3400 personer som arbetar där med inriktning på en avslutning av verksamheten. Detta förklarar varför den årliga elproduktionen sjönk från 64,3 TWh 2007 till bottenläget 50,0 TWh 2009. Det nya beslutet resulterade i att produktionen ökade till 55,6 TWh 2010, 55,6 TWh 2010 och 58,0 TWh 2011. Det gångna året blev ännu bättre, 61,4 TWh, bara 2,9 TWh under rekordåret 2007. Trots problem med Oskarshamn 1 och Forsmark 1 var tillgängligheten under den kallaste perioden 94 procent och för hela vintern 90 procent. Tack vare detta har grundpriset på våra kWh legat strax över 30 öre i stort sett hela vintern.    

 

Under sommarmånaderna tar man de olika reaktorerna ur drift under kortare perioder för årligt underhåll. Vi har en strålsäkerhetsmyndighet i Sverige med 300 anställda och en budget på 400 miljoner kronor per år som på ett föredömligt sätt bevakar säkerheten på våra kärnkraftverk. Av och till blir det smärre stopp. Oskarshamn 1 har just nu ett stopp för problem med nödstoppsystemet men den 31 augusti hoppas man kunna rulla igång igen.

 

I vecka 33 i år var Ringhals 3 taget ur drift för årligt underhåll med beräknad återstart den 31 oktober. Forsmark skall återstartas den 24 augusti. Ser vi på den kommande vintern kommer Oskarhamn 2 vara avstängd på grund av ett 11 månader långt underhållsarbete. Kapaciteten där är 7 % av den totala kärnkraftskapaciteten så vi kan inte räkna med 94 procents tillgänglighet den kallaste perioden den kommande vintern men det behöver heller inte bli mycket lägre.  År 2015 räknar man med att höja effekten på denna reaktor med 27 procent. Man räknar med att den därefter kan producera el i ytterligare 20 år. Den har redan producerat sedan 1974 eller i 40 år. Totalt blir det en livslängd på 60 år.

 

Sannolikt kommer väsentliga moderniseringar att ske även på de övriga reaktorerna. Fram till 2030 kommer vi att ha kärnkraft i minst samma omfattning som nu om politikerna inte bromsar på nytt. Vattenfall har redan påbörjat förberedelser för att ersätta gamla reaktorer med nya som i så fall blir avsevärt effektivare.

 

De historiska uppgifterna är hämtade ur boken ”Kärnkraften – en strålande energikälla” och uppgifterna om Oskarshamn 2 från Nyhetsbrev från Elforsk nr 20, 2013.

 

Bengt Lindhé

Varför talar ingen om de hundratusentals dödsfall årligen som koleldade kraftverk orsakar?

Radionyheterna den 26 juni dominerades av president Obamas pånyttfödda intresse för klimatfrågan. Nu skall USA ta en ledarställning när det gäller reduktionen av världens koldioxidutsläpp. De koleldade kraftverken skall efterhand reduceras eftersom 40 % av USA:s utsläpp av koldioxid (CO2)kommer från produktionen av den amerikanska elen som till 50 % produceras i 400 koleldade kraftverk. Även om en del förnekar koldioxidens inflytande på klimatet så finns det ett mycket starkt argument för att så snabbt som möjligt reducera volymen på kolkraftverken och det är de dödsfall som orsakas av röken. Det är anmärkningsvärt att detta problem inte uppmärksammats tidigare. I den mycket läsvärda boken Beyond Oil and Gas: The Methanol Economy som skrivits av nobelpristagaren George A. Olah i samarbete med Alain Goeppert och G.K. Surya Prakash kan man läsa följande: ” År 2007 slapp vi utsläpp av 3,1 miljoner ton svaveldioxid (SO2), 1 miljon ton kväveoxider (NOx)och 690 miljoner ton CO2 tack vare den amerikanska kärnkraften..Den globala kärnkraften gör att vi undviker utsläpp av 2 miljarder ton CO2 per år. Luftföroreningar, speciellt utsläpp av svaveldioxid och sulfatpartiklar som produceras i stora mängder i koleldade kraftverk beräknas orsaka 40 000 människors död årligen, bara i USA. USA:s drygt 100 kärnkraftverk har under snart 50 år inte orsakat en enda människas död. Inte ens kärnkraftolyckan i Harrisburg 1979, som väckte sådan reaktion världen över, orsakade någon människas död och inga människor behövde ens evakueras.

  Hur kan det komma sig att denna årliga förlust på 40 000 amerikaner inte nämns någon gång i den offentliga debatten? Obama sade inget om det enligt radioreferatet den 26 juni. Vi ser samma fenomen i Tyskland. Fukushimaolyckan i Japan som ännu inte släckt en enda människas liv fick Angela Merkel att besluta om att direkt stänga 7 kärnkraftverk. De återstående 9 skall vara stängda 2022. Det heter så vackert att el från vind och sol skall ersätta den stängda kärnkraften. 2010, det vill säga innan man stängde någon reaktor i Tyskland svarade de koleldade kraftverken för 41 % av den tyska elproduktionen och kärnkraften för 23 procent. Resten var naturgas, vind, sol och biomassa, vattenkraft olja och sopor. Den 6 maj i år redovisade den tyske professorn Friedrich Wagner på ett seminarium på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm vad den tyska omställningen kommer att leda till. Vind och sol kommer att kunna bidra med högst 40 % av det totala tyska elbehovet. Den 25 juni i år skrev professorerna Lennart Bengtsson, Harry Frank, Dick Hedberg och Sven Kullander, som alla verkar i Vetenskapsakademiens energiutskott, att ett stort antal fossileldade kraftverk måste installeras före 2022, då kärnkraften skall vara borta. Detta för att säkerställa effektbehovet och se till att det finns el i ledningarna när det inte blåser och solen inte lyser. Dessa leder till ca 100 miljoner ton ökade koldioxidutsläpp, som motsvarar den dubbla volymen på de svenska koldioxidutsläppen.  Hur är det då med dödsfallen som en följd av kolröken i Tyskland? Merkel har inte sagt ett ord om det. Greenpeace av alla organisationer har i en helt färsk undersökning visat att de 67 koleldade kraftverk som redan fanns i Tyskland 2010 tillsammans med de 15 nya koleldade kraftverk som kopplades in på nätet 2012 kommer att leda till 3 100 tyskars dör årligen. Hur många det blir 2022 när all kärnkraft är borta från Tyskland kan man bara gissa sig till.

  Det verkliga skräckscenariot finns i Kina. Antalet kolgruvearbetare uppgår där till tre miljoner. Deras jobb är smutsigt hårt och farligt. Mörkertalet är stort men sannolikt dör mellan 4000 och 5000 arbetare i gruvolyckor varje år som en följd av igenrasade gruvgångar, trasiga hissar eller gasexplosioner. Utöver det möter i runda tal 100 000 aktiva eller pensionerade gruvarbetare en förtida död i stendammlunga. Till det skall läggas ett betydligt större antal människor – vanliga människor, även långt från gruvorna - som dör av andningsbesvär, lungcancer och det nedfall av sot och svavel som orsakar de 40 000 årliga människoförlusterna i USA. Det torde röra sig om årliga förluster i storleksordningen 100 000 människor.

Varför är vi så styrda av skräcken för kärnkraften? Vi har nu i runda tal 14 000 kärnkraftreaktorår bakom oss som med undantag för Tjernobyl inte orsakat några människooffer. I västvärlden finns inga kärnkraftreaktorer av Tjernobyltyp. Ingen enskild åtgärd kan reducera de årliga dödande människoförlusterna i världen mer än en stängning av de koleldade kraftverken. Varför vågar vi inte prata om det? Alternativet med stort A heter kärnkraft. I förlängningen blir det sol från Afrika som ett komplement. Vind och sol är och förblir komponenter i marginalen. Vi vill ha el 24 timmar om dygnet, sommar som vinter och även när det inte blåser.

  Bengt Lindhé   

 

 

Höga skatter för kärnkraften

Mikael Zetterström påstår i SkLT den 9 augusti att kärnkraften går med förlust och att den därför skattesubventioneras för att inte kosta för mycket. Det vore ju bra om Zetterström kunde berätta vari dessa subventioner består. Vindkraften får utöver det ordinarie elpriset ett tillskott från elcertifikaten och slipper de skatter som belastar kärnkraften. El producerad i kärnkraftverk har beskattats sedan 1984 och det kallades från början produktionsskatt. Under 2000 omformades den till en effektskatt. Det innebär att skatten baseras på reaktorernas termiska effekt. Skatten är således oberoende av hur mycket el som produceras. Effektskatten utgår från den 1 januari 2008 till 12 648 kr/MW och månad. Vilket motsvarar i genomsnitt cirka 5,5 öre/kWh. För kärnkraftproducerad el tas också ut en avgift på 0,3 öre/kWh enligt den s.k. Studsvikslagen, för att täcka kostnader för Studsviks tidigare verksamhet.

 

För att finansiera framtida kostnader för slutförvar av utbränt kärnbränsle uttas en avgift som är individuell för varje kärnkraftanläggning. Vägt medeltal för svensk kärnkraft blir 2,2 öre/kWh från den 1 januari 2012. För Barsebäck är avgiften 842 miljoner kr per år. Kärnkraftföretagen betalar också avgifter för finansiering av den nya Strålsäkerhets-myndigheten på ca 320 miljoner kronor per år.  

 

Utöver detta måste reaktorinnehavarna ställa säkerheter till staten – individuella för varje verk – på sammanlagt 19,3 miljarder kronor för år 2012 som skall vara omedelbart tillgängliga vid en eventuell olycka. Men ersättningskraven slutar inte där. Ersättningsskyldigheten är nu obegränsad som innebär att staten med tvång kan omsätta bolagens egendomar och resurser i pengar för att täcka upp alla kostnader som kan tänkas uppstå. Det är svårt att förstå varför kärnkraften skall betala effektskatterna när staten inte ger kärnkraften något stöd i gengäld.

 

Zetterström berättar vidare om en urangruva i Australien med en tveksam miljö. 1 kg kol ger 3 kWh. 1 kg naturligt utanbränsle ger 50 000 kWh. Världens miljökatastrof utgörs av kolgruvorna. Klas Eklund skriver i sin senaste bok ”Kina. Den nygamla supermakten” att antalet kolgruvearbetare i Kina uppgår till 3 miljoner. Av dessa dör årligen 5000 i olyckor och 100 000  dör i stendammlunga. Nu är det ju så att länder med mycket vindkraft har en stor andel fossileldad elproduktion som Danmark och Tyskland. Sverige och Frankrike som har många kärnkraftverk producerar så gott som all el utan fossila bränslen.

 

Två miljarder människor på jorden har ingen elektricitet alls. Steg ett när de slutligen får någon el kommer att bli kol. Den industrialiserade delen av världen skulle kunna bidra till en bättre miljö och en väsentlig reduktion av gruvolyckor genom att satsa så mycket som möjligt på kärnkraft.

 

Bengt Lindhé

Vägen till Ultuna

Vägen till Ultuna är en självbiografisk bok som omfattar min barndom och ungdom i mitt hem Gjestvang, som var en bondgård med 50 tunnland, 7 mjölkkor och minst lika många hästar. Uppfödning av remonter för kavalleriet var anledningen till att vi hade ett par fölston av varmblodsras, som gjorde det möjligt för mig att rida sommartid. Jag var en aktiv medlem i Åstorpsortens ryttarförening där min far var ordförande.

I boken finns ett foto av min farfars farfar som var född 1789. Det var min farfars far Nils Bengtsson som såg till att alla familjemedlemmar fotograferades omkring 1860.

Min farfar var en framgångsrik uppfödare av varmblodiga hästar. Han hade stora planer för sina sju söner och köpte två stora gårdar i Halland till de två äldsta sönerna. Tyvärr fick han lämna dem båda efter en konkurs.

Min far var nummer tre av sönerna. Han köpte Gjestvang 1926 för 75 000 kronor, som var mycket pengar på den tiden. De första åren var jobbiga ekonomiskt men under trettiotalets senare del ljusnade det och vi köpte vår första bil 1938. En Opel super six som vi var mycket stolta över men som fick stå oanvänd och uppallad under hela andra världskriget.

Min far var politiskt aktiv i bondeförbundet med många uppdrag kommunalt. Min mor var ännu mera aktiv i bondeförbundets kvinnoorganisation SLKF och var styrelsemedlem på riksnivå. Hon dog tyvärr redan 1949. Det blev en katasrof för familjen och ett abrupt slut på mors politikerkarriär.

Boken beskriver kortfattat de olika stationerna på min väg till Ultuna och avslutas med en ganska fyllig beskrivning av kårlivet på Ultuna under åren 1955 - 1959.


Boken är tillgänglig på Adlibris
Bilden visar mig själv i femårsåldern. Skottkärran illustrerar inriktningen av min levnadsbana.

Avel med mjölkboskap under 200 år

År 1800 producerade en ko c:a 800 kg mjölk. 100 år senare, år 1900, hade avkastningen stigit till 1800 kg. Det stora genombrottet kom på 1900-talets andra hälft och resulterade i en avkastning på 8 300 kg år 2000. I dagsläget är det inte långt till 10 000 kg. En sifferuppgift som kanske är än mer uppseendeväckande är att det 1950 fanns 268 000 mjölkproducenter i Sverige. År 2000 hade antalet sjunkit till något mer än 12 000. Dagens (april 2012) siffra är 5 169. I boken redovisas de genetiska och miljöbetingade faktorer som påverkat denna genomgripande utveckling. 

Kontrollen av kornas avkastning började redan 1898 i Åkarp i Skåne och kom att bli grundstommen för den systematiska registreringen och databehandlingen av kornas avkastning och andra registrerade egenskaper. Seminverksamheten startade i Sverige med de första seminföreningarna 1943. Inköpet av en dator till Svensk Husdjursskötsel i Hållsta 1961 var inledningen till den nya tiden. Avancerade statistiska modeller möjliggjorde en effektiv avelsvärdering av kor och tjurar.


Boken är tillgänglig på Adlibris.

Kornas avkastning ökade tiofalt från 1800 till år 2000. Kokontroll, seminverksamhet, datoriserade datorflöden och avancerad avelsvärdering blev milstolpar på vägen

Drivmedel av koldioxid och vatten

Det är J-G Hemming och Bengt Lindhé som är författare till boken Drivmedel av koldioxid och vatten. Boken har två centrala budskap. Det ena gäller CCS.

CCS (Carbin dioxide Capture and Saving) har accepterats av världssamfundet som i stort sett den enda åtgärden för att komma tillrätta med det utsläpp av koldioxid som succesivt ökar atmosfärens koldioxidhalt. I boken redovisas varför denna politik är helt felaktig. Det första gäller mängden koldioxid som årligen måste deponeras under jord. Det rör sig om minst 10 miljarder ton årligen. Detta är 10 000 gånger mer än det som Statoil i dag deponerar under havets yta.

En annan aspekt är risken för läckage av koldioxid som deponerats i jordskorpan. Om koldioxidhalten överstiger 10 procent är den omedelbart dödande för alla som andas. År 1986 inträffade en olycka vid lake Nyos i Kamerun. På natten kokade naturligt bildad koldioxid i form av ett jättelikt moln upp ur sjön. När molnet skingrats låg 1746 människor och 18 000 djur döda på marken.

Bokens förslag till lösning heter CCR där R står för Recycling. Genom att kombinera koldioxid med väte kan man framställa antingen metanol, som kan användas i de bilar som nu drivs med bensin eller DME (dimetyleter) som kan ersätta dieseloljan i bilar med dieselmotorer.
Haken är den energi som behövs för att framställa väte  genom elektrolys av vatten. Boken redovisar vad en liter metanol kan komma att kosta och redovisar en skiss på hur de svenska transporterna kan bli fossilfria år 2030. 

Boken är tillgänglig på Adlibris.
 
Framsidan på boken illustrerar hur det tre komponenterna koldioxid, vatten och el kan förenas till de drivmedel som vi behöver.

Rena drivmedel av koldioxid

Det torde höra till ovanligheterna att det finns två rubriker till samma bok. När boken varit ute ett tag tyckte vi att den nya titeln och framförallt den nya bilden var mer säljande.Alla böckerna i lagret har därför fått ett extra omslag med den nya rubriken och den nya omslagsbilden.
Metanol och DME är framtidens drivmedel som kan tillverkas fossilfritt

Vindkraften – är den värd sitt pris?

Bengt Lindhé och Göran Holm 

Nu har den kommit. Den blir tillgänglig på Adlibris och man kan också köpa den direkt från Bengt Lindhé förlag genom att sätt in 125 kronor på förlagets plusgirokonto 155 79 30 - 3.

Efter en inledande sammanfattning av den svenska energipolitiken till dags dato redovisas utbredningen och placeringen av den svenska vindkraften, dess svagheter i form av intermittent produktion och dess kostnader som också innefattar den nödvändiga utbyggnaden av det svenska kraftnätet. Elcertifikatsystemet redovisas liksom också Nordpool, som avgör det dagsaktuella priset på el. Utvecklingen av konsumenternas elpris från 1970 till 2009 redovisas. Ett särskilt kapitel ägnas åt vindkraftens hälsoeffekter och reaktioner från enskilda personer som drabbats av vindkraftverk som placerats alltför nära deras bostäder. Boken innehåller en bestämd uppmaning till ett minimiavstånd på 2 km mellan vindkraftverk och bostäder.

 

Figur 2. Vindkraftproduktionen fördelade på 2009 års 8760 timmar. Produktionen översteg värdet 800 MW bara under 200 av årets 8760 timmar

Bilden har tagits i Hishult utanför Laholm av Brodde Almer. Tänk bort vindsnurrorna och Du ser en rofylld landsbygdsmiljö som nu inte bara är hotad, den är förödd. Sverige är tillräckligt stort för att hysa de vindkraftverk vi behöver även om vi inför ett skyddsavstånd mellan vindkraftverk och bostäder på 2 km eller varför inte 3. 

Kärnkraften – en strålande energikälla

Varje dag dör 5000 barn under 5 år i världen på grund av smutsigt vatten och bristande hygienmöjligheter. Det som saknas är bland annat eldrivna vattenpumpar, avloppssystem och reningsverk. Två miljarder människor har inte tillgång till elektricitet. FN:s flyktingorgan UNHCR.

 

Det centrala budskapet i den här boken är att kärnkraften i motsats till vad de allra flesta människor tror är det minst farliga sättet att producera el. De femtio år som kärnkraften funnits omfattar 14 500 reaktorår. Under denna tid har tre olyckor inträffat, Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. Ingen människa dog i Harrisburg och ingen behövde evakueras. Fukushima innebar evakuering av närboende men hittills har ingen människa rapporterats död som en följd av kärnkraftshaverierna. Det senaste från Fukushima är att stråldosen till allmänheten inte kommer att leda till några strålningsrelaterade hälsoeffekter. I Tjernobyl avled 30 arbetare i direkt anslutning till olyckan. Av de omkring 6000 barn som fick sköldkörtelcancer dog 15 stycken. Summa 45 döda i direkt anslutning till olyckan. Teoretiskt kan man räkna sig fram till ett antal tusen cancerfall bland dem som fick ökade stråldoser, men de drunknar helt i de normala variationerna i det mycket stora antal cancerfall som av andra orsaker drabbar Europas invånare. 20 procent av oss dör i cancer. Även om vi utgår från en mycket hög siffra, säg 5000, så blir det genomsnittliga dödstalet 100 personer per år under de 50 år vi haft kärnkraft. Jämfört med olyckstalen för kolkraft och till och med vattenkraft är det en försumbar siffra. Även om siffran tiodubblas är det bara en hundradedel av förlusterna i Kinas kolgruvor.

 

Ingen svensk har någonsin avlidit som en följd av kärnkraftsrelaterad strålning. Ingen torde komma att göra det heller. Mycket av vår rädsla för kärnkraft hänger samman med den joniserande strålningen som de flesta av oss har dimmiga begrepp om. Boken börjar därför med en förhoppningsvis begriplig redovisning av vad joniserande strålning är och hur farlig den är.

 

Ett centralt avsnitt av boken är en redovisning av Sveriges och världens kärnkraftverk, uranbrytningen, avfallet och framtidsvisionerna för kärnkraften liksom det svenska strålskyddet. De nämnda kärnkraftolyckorna redovisas från olika utgångspunkter. Koleldade kraftverk som kommer att bli den dominerande formen för elproduktion fram till 2050 täcker det efterföljande avsnittet. För att bilden skall bli komplett redovisas slutligen elproduktion med vatten och vind. Eftersom många vindkraftsentusiaster talar om hur mycket kärnkraften i Sverige är subventionerad innehåller boken också ett kort avsnitt som belyser hur hårt beskattad den svenska kärnkraftproduktionen i verkligheten är i jämförelse med övriga energislag.

Sammanfattning

Det finns fyra starka argument för svensk kärnkraft. Det första är priset. När detta skrivs v 44 2012 var det vägda elpriset för hela landet 30 öre per kWh. Utöver det fick vindkraftproducenterna 20 öre i form av elcertifikat. Kärnkraften betalar en effektskatt på 5,5 öre som ingen annan kraftproducent betalar. Nettoersättningen per kWh för de tre dominerande elproducenterna blir då.

 

                                              Vindkraft        50 öre

                                              Vattenkraft     30 öre  

                                               Kärnkraft       25 öre

 

Vindkraftproducenterna fick m.a.o. dubbelt så mycket för varje producerad kilowattimme som kärnkraftproducenterna vecka 44 2012.

 

Det andra argumentet är säkerheten till liv och lem. I västvärlden har alla kärnkraftverk dubbel inneslutning. Det har inträffat härdsmältor vid två tillfällen i sådana reaktorer i modern tid, Harrisburg 1979 och Fukushima 2011. Ingen människa dog vid något av dessa tillfällen och vi vet nu också att ingen människas hälsa påverkades. Ser vi problemen globalt är det kolkraften (sid 50)  och vattenkraften (sid 64) som orsakat flest förluster i människoliv.

 

Det tredje argumentet är kvaliteten på den producerade elen. När vi trycker på strömbrytaren vill vi att lampan skall lysa. Svenska Kraftnät kan bara räkna med 6 procent av den anlagda effekten i våra vindkraftverk (sidan 64). Figur 44 på sidan 58 illustrerar förhållandet att kärnkraften inte kan regleras i takt med variationerna men att den timme ut och timme in producerar samma mängd el. Det är vattenkraften som har förmåga att reglera produktionen till förbrukningen av el som varierar starkt över tiden. Kombinationen av vattenkraft och kärnkraft är och har varit helt idealisk. Något ”tredje ben” finns det egentligen inte behov av.

 

Det fjärde argumentet är miljöeffekterna. Den nuvarande utbyggnaden av vindkraften är på sina håll helt förödande för landskapsbilden, ljus- och ljudmässigt störande för närboende och i viss mån skadligt för fågellivet. En väsentlig utbyggnad av den svenska vattenkraften kan inte ske utan betydande ingrepp i landskapsbilden. Om våra nuvarande 10 kärnkraftreaktorer skulle bytas ut mot lika många nya med dubbel effekt skulle ingen svensk notera någon annan miljöeffekt än de utökade kraftledningarna.

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

08.03 | 11:04

Hej igen, här är en länk till vår inlaga till rätten där vi referera till dig bl.a.
Hoppas att du inte misstycker att vi refererar till dina erfarenheter.
https://www.dropbox.com/s/sjfrqor62ufy0e6/F%C3%B6rel%C3%A4ggandesvar%205.pdf?dl=0

...
16.02 | 23:16

Hej, vi har använt citat av dig och Göran Holm i en inlaga till Mark&Miljödomstolem i Vänersborg vill ge er kopia och behöver emailadresserna.
Tack för hjälpen

...
12.01 | 11:11

Tusen tack Docent Bengt Lindhe!

...
11.01 | 20:07

Tack för det!!
Bengt Lindhé

...
Du gillar den här sidan